Intressant mix av Indien och Gaza

Vitt. Vitt. Vitt. Har satt mobilen på ringning kl sex. Mörkt. Mörkt. Mörkt. Jag är på IM-hemmet i Vrigstad.Snart ska jag köra de fyra milen till Värnamo och Finnvedens gymnasium. Min kollega Pernilla Delfelt, som jobbar i Vrigstad, och jag ska föreläsa om IM i allmänhet och barns levnadsvillkor i världen i synnerhet. Vi ska till Tivedens gymnasieskola i Värnamo. Målgruppen är elever på barn- och fritidsprogrammet.
Strax efter klockan sju plöjer Pernillas lilla bil sig upp mot IM-hemmet. Vi lastar in broschyrer, rolluppar, datorer och IM-varor. Mot Värnamo!

Vi kör i blå timmen. Pernilla först och jag efter.

Det har ljusnat när vi kommer fram till Värnamo. På parkeringen står Camilla och väntar. Det är hon som bjudit in oss och nu står hon där och stampar orolig för att dagens föreläsare inte ska lyckas trotsa snövädret. Hon blir glad när hon ser oss. Och Rädda Barnen och Erikshjälpen kommer också.
Pernilla och jag kör tre pass. Två på förmiddagen och ett efter lunch. Passen är en och en halv timme långa och vi pratar om IM, om att pengarna kommer fram, om 90-konto och om hur man kan tänka när man vill skänka pengar eller engagera sig på annat sätt.
Pernilla, för dagen klädd i turkos klänning från Indien, pratar om Indien och IMs arbete där och jag pratar om Gaza.

Pernilla Delfelt pratar om sin resa till Indien.

Det är så lärorikt att prata om IM och om det vi gör. Varje gång jag pratar om det vi gör så lär jag mig något nytt. Jag tvingas tänka till och vara konkret. Och så lär jag mig av att lyssna till mina kollegor och deras kunskap och erfarenhet.

Efter dagens slut beger jag mig söderut. På radion pratar de om snökaos i södra Sverige. Av det märker jag inte mycket. Kommer hem ordentligt till ett vitt och mörkt Lund.
Vid pennan för IM,

/ Monica Brundin Danielsson

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se