IM Fair Trade i Kolkata

IM Fair Trade i Kolkata


Med sina ca 13 miljoner invånare är Kolkata (tidigare Calcutta) en sjudande storstad. En grön, vänlig stad med en växande medelklass, som spelar cricket på fältet utanför Victoria Memorial. På gatorna trängs kända modekedjor som Benetton och Levis med gatustånden och uteliggarna, som består av hela familjer som bokstavligen lever på gatan. Råkar man vandra på gatan efter mörkrets inbrott, får man finna sig i att kliva rakt igenom människors bostäder där de använder rännstenen till att tvätta sig, raka sig och utföra sina behov – vilket känns på lukten. Barnen har redan lagt sig på marken för att sova.



Varken hotelldirektören eller universitetsstudenten vi möter vet vad fair trade är. Men när vi förklarar att det handlar om mänskliga rättigheter och människorna bakom varorna, deras arbetstider och arbetsförhållanden, löner och rättigheter nickar de och tycker att det låter bra.



Vi har besökt fyra hantverksorganisationer, alla medlemmar i WFTO, World Fair Trade Organization. Alla fyra drivs av kvinnor. I Kolkata arbetar man mycket med läder, från ko- eller getskinn. Man målar och karvar i små och stora läderbitar. Vi tittar på väskor, plånböcker med mönster, askar och även sparbössor för barn i form av elefanter, katter och ugglor. Vi ser på tillverkningen där männen skickligt skär ut bitarna till de olika varorna med hjälp av stansformar, medan kvinnorna målar läderbitarna i olika färger och mönster. Männen limmar, svetsar, karvar och skär. Kvinnorna målar och håller i kvalitetskontrollen. Stämningen är god. De verkar trivas. Lönerna ligger över minimilönen plus årlig bonus och de anställda har full sjukförsäkring för hela familjen (dvs alla de försörjer i familjen vilket även kan vara föräldrar och syskon). Som många i Indien arbetar de sex dagar i veckan, åtta timmar om dagen. De får mat och te under arbetsdagen.
EMA, Equitable Marketing Association, är med sina 33 år en av de äldsta fair trade organisationerna i Indien. De har totalt 300 anställda och inga säsongsarbetare. De exporterar varor till fair trade kunder i bland annat Australien, USA, Holland, Österrike, Tyskland, Frankrike och Danmark.

På EMAs marknadsavdelning möter vi Nita. Hon ansvarar för exportverksamheten av textilier som till exempel sjalar vävda i siden eller bomull. Hon jobbade tidigare som lärare, men ville prova något som gav mer mening och tog därför jobbet här på EMA, trots att det innebär mellan två och tre timmars resa varje dag.
- Här känner jag att jag gör skillnad, säger hon och vi som arbetar i IM känner igen tanken och känslan.
EMA ligger en bit utanför Kolkata i Baripuw, ett grönt och bördigt jordbruksområde. De odlar ekologiskt och vi får äta lunch tillsammans med de anställda. Olika goda grönsaksgrytor tillsammans med ris. Vi västerlänningar får bestick medan de andra vid bordet äter med händerna. Även den söta och starka mangochutneyn lyckas de inta med händerna trots att den är rinnig.

Av Jolán Rusz och Ann Bülow

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se