Ankomst till naturkatastrof

Nu har vi anlänt till Panajachel där IMs regionalkontor för Centralamerika ligger sedan ett och ett halv år tillbaka. Att säga att planerna för vår första tid här har påvärkats lite av vädret är att underdriva. I år har regnperiodens effekter satt sina spår tydligare än på åratal.

Tanken var att vi, Ingrid och Emmylou, skulle börja vår höstvolontärtid med en introduktion i Panajachel. Vi skulle få information om regionalkontorets och dess sammarbetsorganisationers arbete for att sen ta oss vidare till San Miguel de Ixtahuacán och projekten där. Men istället för att packa för att åka vidare har vi idag varit ute i staden for att se effekterna av helgens regnoväder och jordskred.

Vi promenerar genom de drabbade områdena förbi kommunhuset, vattenreserven och mot härbärget dit många vänt sig for att få skydd. Fermina Lopez Chuma är en av de värst drabbade i Panajachel och vi möter henne i ett av de mest påverkade områdena här.

Fermina Lopez Chuma, en av de värst drabbade i regnovädret. Bakom henne syns resterna av hennes hus, endast lera och stenar finns kvar på platsen där hennes hus stod. Foto:Ingrid Broman/volontär IM

-Vi lämnade huset klockan fem på fredageftermiddagen då brandmännen kom och sa åt oss att det var för farligt för att stanna kvar i vårt hem, berättar Fermina Lopez Chuma för oss.

-Nu finns ingenting kvar av huset och inget gick att rädda. Jag har inte ens kläder. Tröjan och kjolen som jag har på mig har jag fått som present av en väninna.

Fermina och hennes man lämnade huset tillsammans med sina två barn, 7 och 8 år. Nu bor de tillfälligt hos en granne.

-Vi är fortfarande rädda for nya regnoväder och jordskred och vi vet inte hur vår närmaste framtid ser ut. Först var det orkanen Stan, sedan kom stormen Agatha och nu detta. Vad ska komma härnäst?

Andra vi möter har sökt sig till härbärget som tillfälligt upprättats i skolans gymnastiksal, samma härbarge som användes vid stormen Agatha som drog över Guatemala i maj i år.

-Hit får alla komma som behöver boende på grund av risken for nya oväder eller för att de inte längre kan bo i sina hus. De får mat och tak över huvudet men det är svårt att sova då det blåser in i byggnaden, barnen gråter och människorna oroar sig för sina hem och nära och kära, berättar Jessica Xon. Hon arbetar på kommunen med ansvar för barn och ungdomsfrågor och sedan lördags morgon hjälper hon också till på härbärget.

Miguel Vasques, kommunanställd berättar för Emmylou om hur myndigheterna inleder arbetet efter regnovädret. Foto:Ingrid Broman/volontär IM

Vi möter också andra utsända från kommunen:

- Vi är ute för att försöka få en överblick av situationen, bekräfta data och se vilka behoven är, berättar Miguel Vasques som arbetar på avdelningen för planering i kommunen, han fortsätter:

- Det saknas resurser for allt som krävs efter katastrofen men när vi kartlagt skadorna kanske vi kan be om hjälp från regeringen, mer kan vi inte säga nu.

Det känns nästan lite overkligt att röra sig från de stora gågatorna som inte har tagit mycket värre skada än blivit ovanligt leriga för att bara några kvarter bort mötas av förödelse och sönderslagna hus. Det vi som volontärer gör nu är att se hur situationen ser ut och hålla er där hemma i Sverige uppdaterade. Detsamma gäller de anställda här på IMs regionkontor som ringer runt till IM-projekten för att höra hur deras situationen ser ut. Som tur är har de inte påverkats mycket, men rädslan for ytterligare oväder finns kvar.

Så vi stannar kvar i Panajachel i några dagar till och oss gar det verkligen ingen nöd på, välkomnandet, introduktionen, människorna, allt har verkligen varit bra. Volontärtiden kommer bli fortsatt intressant. Förhoppningsvis med mindre dramatik i vädret men med fler intressanta möten med guatemalaner och IMs sammarbetsorganistaioner. 

Vid pennan och bakom kameran för IM, / Ingrid Broman, höstvolontar som tillsammans med Emmylou Tuvhag befinner sig i Panajachel, Guatemala

Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/