Himlen oppnade sig over Gaza

I natt lag jag och lyssnade pa det ursinniga Medelhavet. Vi bor pa Beach Hotel Gaza och havet ar precis utanfor. Det rev och slet. Byggde vagor hoga som hoghus. ( inga prickar i dag heller )
Innan dess var vi, Micael och jag forst pa For get me not, som jag berattade. Sen fick vi en aktur i omradet for att se alla de bombade husen. Manniskorna har har ett stort beov av att beratta. Fa oss att forsta hur det ar att leva har. Hur det var under det 23 dagar langa kriget for snart ett ar sen. Men hur ska jag kunna forsta. Det jag ser ar hus som rasat. Jag kan inte riktigt relatera till att det faktiskt ar bomber som fatt dem att forsvinna. I Sverige har vi haft fred i 250 ar och mina referenser racker inte riktigt till. Darfor sager mig inte husresterna sa mycket. Daremot hor jag kvinnornas roster. Hor deras radsla. Deras angest. Deras bitterhet och ilska.Vi aker forbi kvarter efter kvarter med bombade hus pa vag hem till Etaf och Rihema. De jobbar pa Jabalia Center, med flickor med funktionshinder.
Hemma hos Rihema far vi mangojos och vatten. Vi sitter i det som ar vardagsrummet och pratar. Om livet och framtiden. Livsgladjen finns dar. Blandad med radslan och fortvivlan. I rummet bredvid sitter nagra kvinnliga slaktingar.
Rihemas mamma bjuder pa lunch, helstekt kyckling, gronsaker, brod, piroger och hummus. Vi sitter pa golvet och ater. Det ar gott.
Sen gar vi till Etafs hus. Det var dar hennes man togs till fanga och anvandes som mansklig skold. Hon ar radd. Det marks.Soldaterna bosatte sig pa nedersta vaningen. Och hon satt i sin lagenhet i manga dagar.
Pa kvallen aker vi till Suzans brors hus. Suzan ar platschef har i Gaza. Hemma hos hennes bror vantar ett rum fullt av manniskor. Alla ar slakt pa nagot vis. Vi pratar och ater i timmar. Det ar inga flickor dar. Bara nagra kvinnor och unga och aldre man. Nar jag reser mig upp tittar de pa mig som ett ufo. Sa lang. Sa mycket har som vimsar runt huvudet. Nar jag fragar om fred i Mellanostern sager de att det kommer att bli svart. Att det kommer att bli mer lidande.
Jag ar snurrig nar jag kommer till hotellet. Snurrig. Tagen. Glad. Forvirrad. Fundersam. Hoppfull. Uppslupen. Manga kanslor. De flesta i strid med en annan. Jag ar tacksam over att vara har. Tacksam over att jag far en chans att gora nagot bra. Tacksam over att fa tillfalle att traffa alla dessa manniskor. Mota dem. Pa riktigt.
I dag oppnade sig himlen over Gaza i ett skyfall som fick gatorna att forsa av vatten. Vi har varit pa Jabalia Center. Ett center som tranar och hjalper flickor mellan 10 och 16 ar. En av flickorna ville dansa. Sa vi dansade. Hofterna rullade. Vara axlar vickade. Vi skrattade.