IM i världen och hemma

Vi hade en genusutbildning här i Moldavien. Tanken var att alla skulle få en grundläggande insikt i att genus handlar om allas vårt ansvar och allas vårt delatagande i hur vi formar det som anses vara kvinnligt och manligt. Hur detta skapar ett fundament för hela samhällsuppbyggnaden men också hur det bidrar till olika inbillade eller verkliga möjligheter baserat på det sociala könet. Allt detta handlar om att vi kan förändra om vi vill och förstår vår egen delaktighet i  förändringen. Människor är inte statiska, därför är inte heller samhällen statiska. Allt börjar med dig själv.

Under årens lopp har jag initierat utbildningar, drivit projekt och motiverat medarbetare i frågor som rör föreställningar om vad som anses vara manligt och kvinnligt. Hur vi genom att ändra våra värderingar också ändrar våra attityder och hur vi då aktivt bidrar till allas lika rätt oavsett vem som födde oss vad vi är eller hur vi väljer att leva. Sådana påståenden kan ju tyckas vara självklara eftersom de är ganska flytande och obestämda, men de visade sig i detta fall vara provocerande. Reaktionen på utbildningen var faktiskt lite skrämmande och då vill jag påpeka att jag känner mig ganska bekant med det sociokulturella perspektivet i landet och icke att förglömma den historiska kopplingen till ett totalitärt system.

Vad var det som hände egentligen? Deltagare blev irriterade och negativa, de ifrågsatte värdet av kvinnors rättigheter (som INTE är genus i sig utan ett resultat av en analys av genusförhållandena i ett specifikt sammanhang). De ville veta anledningen och vinsten med utbildningen och framförallt så undrade de över varför vi inte kom med de färdiga svaren.  Förvirring uppstod när det inte var nya projekt som skulle produceras eller att det inte fanns nya fräscha pengar att hämta. Skulle man verkligen sitta här och slösa tid när man hade andra viktigare saker att göra? Och för den delen så är kvinnor och män jämställda i Moldavien, fast kanske ändå inte. Men feminism var  man himla trött på eftersom det visste ju alla vad de var för några och sådana orkar man inte med. 

Det grundläggande syftet var att uppmana till reflektion och eftertanke över det egna ansvaret i förändringen. Att stanna upp, tänka och se sig själv bland och med alla andra. Det börjar helt enkelt med dig själv. Det var inte populärt. Behöver jag tillägga att det största antalet deltagare var kvinnor?

Den som läser detta kan givetvis ha en rad svar på varför dessa reaktioner uppstod. Men min tanke är att vi alla har vår egen historia och med det också möjligheter, vissa tar vara på dem bättre än andra. Om någon skulle fråga mig så skulle jag säga att så långt in i våra själar går patriarkatet.  Fortsättning följer, garanterat...

Vid pennan för IM,

/ Agnetha Hejll

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se