"I El Salvador är det lätt att dö, men svårare att skapa sig ett värdigt liv"

46 döda i helgen
Jag besöker Anades kontor i El Salvadors huvudstad San Salvador, för att tillsammans med mina kollegor på IMs regionkontor höra presentationer av framstegen i det treåriga regionala hivpreventionsprojekt som IM stöttar. Orden är Nery Rivas, Anades koordinator för projektet och de klingar extra högt i mitt huvud idag eftersom jag till frukost konsumerade följande förstasidesnyhet: "Denna helg: 46 dödade!" I Guatemala är situationen inte bättre, och diskussioner förra året om att återinföra dödsstraffet hade enligt vissa undersökningar ett 95%-igt stöd hos folket. Man är helt enkelt så vansinnigt trötta på det dagliga våldet och tror att läget skulle förbättras om brottslingarna visste att de riskerade stolen.

Finbesök på konferens
Hivpreventionsprojektet har verkligen avancerat. Jag hade inför mitt besök bett att få se just presentationer inte så mycket av aktiviteter utan av de resultat som man har kunnat se hittills. Något som vår partner var extra stolt över var den konferens som anordnades förra året, och som drog nästa 200 personer inklusive en höjdare inom hälsoministeriet och en från FNs befolkningsprogram. Media täckte evenemanget och det resulterade bland annat i ett uppslag i en dagstidning. Att jobba med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i El Salvador är långt ifrån en dans på bananskal. Ämnet är mycket tabubelagt och därför är ett evenemang likt detta oerhört betydelsefullt för att få upp frågan på dagordningen och få myndigheterna att inse det akuta läget. Extra häftigt är att efter att uppslaget i dagstidningen publicerats, inkom ärkebiskopen, som tillhör Opus Dei, med en insändare till samma tidning, där han ställde sig bakom idén att inkludera sexualundervisning i läroplanen för grundskolan! Visserligen under viss kontroll, men responsen är ändå ett enormt steg framåt!

90 000 m3 lera och stenar
Besökte byn San José Verapaz, för att följa upp stödet som IM gav till offren för orkanen Ida i El Salvador förra året. Borgmästaren i byn visade sig ha bott i Uddevalla i åtta år mellan 1987 och 1995, som politisk flykting, men det är mest en parentes. Vi lyssnade på tre kvinnors berättelser om natten då katastrofen slog till: väckta av ett öronbedövande ljud trodde de att det var ett lågt flygande plan som passerade, men förstod allvaret när huset fylldes med lera och sängen trycktes upp mot taket. I kolmörkret försökte de gräva sig ut för att leta reda på sina släktingar. 23 personer dog, två återfanns aldrig. Kvarteret som drabbades mest kommer inte att byggas upp, eftersom det vore för riskabelt att bo där. Detta är trots allt foten av en vulkan. Av de 90 000m3 lera och sten var flera stenblock stora som mindre bilar. Dessa kom farande genom luften med fasansfull kraft. Går det ens att föreställa sig? När vi ställer frågor är det som att vrida om en kran: ut öses detaljer om händelsen, och jag tappar snart bort mig i dessa detaljer men tänker att det spelar mindre roll, det viktiga är att ge personerna som har drabbats ett tillfälle att dela med sig. Kanske lättar sorgen en smula för varje gång som de får samtala med någon om det?



--

Vid pennan för IM,

/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se