Härom veckan blev jag varse ett nytt ord. Avsakralisering. Jag hade inte hört det förr men kunde ändå direkt begripa dess innebörd. Ta bort det sakrala. I vårt sammanhang var det andaktsrummet som finns i källaren till huvudkontorets lokaler på Spolegatan i Lund som skulle göras mindre sakralt eller inte sakralt alls.
Så här skriver Svenska Kyrkan om ordförståelsen: Sakral innebär att något är förknippat med gudstjänstliv. En
avsakralisering innebär att religiösa symboler avlägnas och att det som avsakraliseras avlyses som föremål för kristen gudstjänst.
Så i dag var det dags. Strax före klockan tio i dag fredagen den 16 september, drygt 50 år efter invigningen av samma rum, kom de inbjudna gästerna, gamla medarbetare och nya medarbetare och IM:are från förr och nu. Andaktsrummet, som jag nu är ledsen för att jag inte oftare besökt för att reflektera och söka stillhet, lystes upp av stearin och av människoansikten. Den fotografiska miljön var inte den bästa, i alla fall inte för den utrustning som vi tagit med oss men min kollega Erik Törner gjorde sitt bästa.
IMs generalsekreterare stod för ackompanjemanget
På IM är man nästan aldrig bara en sak. IMs generalsekreterare Bo Paulsson spelade piano till psalmsången. Härlig är jorden, härlig är Guds himmel. Och IMs styrelseordförande Håkan E Wilhelmsson, till vardags domprost i Domkyrkoförsamlingen i Lund stod för själva ceremonin.
- Det här är ett sätt att sätta punkt. Huvudkontoret drar vidare, sa Håkan E Wilhemsson och pratade vidare om att det heliga aldrig kan förläggas till ett rum, till en plats.
- Det är i människan som det heliga bor. Vi behöver rum, fysiska och mentala för egen reflektion, för att vi ska se varandra. Det är i blicken hos den andre som jag förstår vem jag är. De erfarenheter man tar med sig och de reflektioner man gjort ger mod att gå in i framtiden där vår herre redan väntar.
Håkan E Wilhemsson ledde avsakraliseringen av IMs andaktsrum
Bland de församlade fanns åtminstone en person som var med också vid invigningen av andaktsrummet den 31 oktober 1958. Inger Christersson, som då var 20 år gammal och som arbetade på IM med med kartotek och på tackavdelningen. I dag är hon hattaffärsägarinna.
Inger Christersson var med och slöt cirkeln
- Jag jobbade på IM fram till 1985 då jag tog över min mors hattaffär i centrala Lund, berättar Inger under avsakraliseringens efterföljande kaffestund.
Mitt emot sitter IMs förre generalsekreterare Stefan Holmström och Gunhild Herneke, som också jobbat på IM.
Stefan Holmström och Gunhild Herneke
- Jag jobbade som Stefans sekreterare i sju år och då var han min chef och sen slutade jag och så satt jag i styrelsen i sju år och då var jag hans chef, säger Gunhild och skrattar.
- Kommer ni ihåg hur noga det var med granarna, säger Inger. Till julandakten skulle det stå en gran på vardera sida om altaret och de skulle vara exakt lika höga och ha exakt lika många ljus.
De andra kommer inte riktigt ihåg det där med granarna. Men de minns andra saker och förlorar sig en stund i minnenas allé.
Från slutet av 50-talet när IM var nya på Spolegatan och framåt fyllde andaktsrummet en stor funktion. Här samlades personalen varje morgon till gemensam andakt klockan 8.30 innan de gick till sina respektive arbeten.
- Det gav sammanhållning att vi träffades på morgonen, säger Inger. Men det blev färre och färre som kom och så ebbade det ut efter hand.
Hur gick det då till när rummet sakraliserades? Den 1 oktober 1953 fick IM tillträde till fastigheten och i januari 1954 flyttade huvudkontoret och dess personal in. Eftersom alla IM-hem hade en plats för stillhet och samling skulle så klart också huvudkontoret ha det, så ett förrådsrum i källaren vitkalkades och man köpte stolar med sits och ryggstöd i sjögräs från Fisherhude i Friesland i Tyskland. Rummet invigdes den 31 oktober 1958 av biskop Sven Danell som då var vice ordförande i IMs styrelse.
I sitt invigningstal uppehöll han sig en del vid de skulpturer som pryder andaktsrummet, och som ska följa med till IMs nya lokaler i Sockerbruket i Lund. Skulpturerna tillverkades av den tyske skulptören Wener Ehlert som hade kommit till Hannover som utblottad flykting och som tack vare IMs beställningar, av skulpturerna till andaktsrummet och av ett altarskåp som finns på Vrigstadshemmet, fick en grundplåt till sitt fortsatta liv.
Anledningen till dagens avsakralisering är att IMs huvudkontor vid årsskiftet flyttar till nya lokaler i Lund, inte långt ifrån de vi sitter i nu. Det kommer att bli fint och vi hoppas att ni kommer och hälsar på oss.
Vid pennan för IM, / Monica Brundin Danielsson
.bmp)
