Språket som fordon
Har precis avverkat tre dagar i byn San Miguel Ixtahuacán i San Marcos. Här finns den lokala organisationen Udadim, som implementerar ett projekt för att främja tvåspråksutbildning i skolorna i kommunen. IM har samarbetat med Udadim i många år, bland annat inom förebyggande byhälsovård. Tvåspråksprojektet har hållit på sedan 2006 och håller nu på att utvärderas. I San Miguel Ixtahuacán fick jag chans att träffa lärare och rektorer från de skolor som ingår i projektet, personer från DIGEBI (en gren av utbildningsministeriet, som jobbar med tvåspråksutbildning på lokal nivå) och COCODES (lokal organisation som arbetar med olika utvecklingsprojekt) samt så klart personer från Udadim, bland annat den pedagog som bekostas av projektet och som stöttar lärarna i skolorna att utveckla sin pedagogik.
I Guatemala finns över 20 olika mayaspråk, och enligt officiella siffror är 38,4% av Guatemalas 13 miljoner invånare maya. Andra källor nämner siffran 60%. Skillnaden? En förklaring jag har fått är att det är många som väljer att inte identifiera sig som maya. Och kanske är det inte så konstigt: fram till fredsavtalet 1996 fick de barn som inte behärskade spanska när de skulle börja skolan genomgå ett år av castellanización, det vill säga 'förspanskande'. Det var också vanligt att barn straffades om de talade sitt modersmål i skolan.
- Tvåpråksutbildning innefattar så mycket mer än språket, det är ett fordon som leder till ett ökat värdesättande av din kultur och därmed ett stärkt självförtroende, säger en av representanterna från DIGEBI, och fortsätter:
- I Guatemala saknas inte lagar som ämnar främja tvåspråksutbildningen i landet. Problemet är att det mest är fina ord, medan regeringen i slutändan inte tillsätter tillräckligt med resurser för att vi skall kunna utveckla kapaciteten hos lärarna på landsbygden. Och hur skall vi kunna påverka? Vi kämpar mot en jätte, och den jätten är staten.
"Hämta ved? Nej den måste jag köpa"
I byn San José Nueva Esperanza besöker jag skolan som ingår i tvåspråksprojektet, och jag passar då på att besöka Juana Hernandez, som var en av de första mottagarna av de bränslesnåla spisar med skorsten som Udadim installerar och som IM är med och finansierar. Juana betalade en egeninsats på ca 500 kronor och fick spisen installerad 2003. Jag frågar om det har blivit någon skillnad i hennes hemmiljö sedan hon mottog spisen. Hon slår ut med händerna och ler stort:
- Oh! Innan hade alla i familjen hosta, men det har vi inte längre. Och förr, när jag hade lagat mat, var jag helt sotig och var tvungen att tvätta mig innan jag skulle ge mig iväg någonstans. Och kastrullerna, nu när de inte står över öppen eld håller de sig fina mycket längre.
- Hur ofta måste du gå och hugga ved nu, jämfört med innan? frågar jag.
- Hugga ved? Nej det går inte längre, man har avskogat för mycket. Jag måste köpa veden.
--
Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
fredag 26 mars 2010
måndag 22 mars 2010
"Claro! Claro! Claro!"
10 timmar och 30 000 burop senare
Reste till Guate City igår. Gick upp 05.00 för att vara på Mateo Flores-stadion klockan 10.00 då Tigo Music Fest startade. Tigo är ett stort mobilföretag och igår hade de arrangerat en festival med bland andra Marc Anthony och Jennifer Lopez som huvudatttraktioner. Salsagalen som man är kunde man ju inte missa det, så laddad med paraply mot solen och bekväma dojjor gav jag mig iväg. Det var varmt som s***n och det fanns bara snacks att köpa, ingen mat. Men några timmar klarar man sig ju!
Efter detta arrangemang får nog några stycken på Tigo sparken. Efter varje akt, som varade ca en timma, skulle den gruppens instrument plockas ner och nästa grupp sättas upp. Tänk minst en timme sittandes i stekande sol mellan varje uppträdande. Som längst väntade vi två timmar. Då började någon bua och hela stadion hakade på. 30 000 buade och skanderade "Claro! Claro! Claro!". Claro är det andra stora mobiltelefoniföretaget.
Klockan 20.30 gick Paulina Rubio på och vi förstod att om vi lägger till hennes entimmes uppträdande plus minst en timme att plocka ner och sätta upp instrument, så snackar vi midnatt. Eftersom vi dessutom var tvungna att köra tre timmar tillbaka till Panajachel efteråt så kände vi att det får nog räcka nu. Ledsen att jag inte väntade på dig Marc, men no valió la pena.
48 döda och 3 miljoner quetzales senare
Som busschaufför lever man farligt i Guatemala. Så farligt att idag går flera bussbolag ut i strejk för att protestera mot att president Colón inte gör något åt saken. Fram till 21 mars i år har 28 chaufförer, 14 konduktörer, 3 passagerare och 3 ägare till bolag skjutits ihjäl. Det är 4-5 utpressningsgäng som kräver chaufförerna på pengar, och när de senare inte uppfyller önskemålen faller de offer för en lejd mördare. Mördarna får en spottstyver för uppdraget. Bolagen uppskattar att de pungar ut ca 3 miljoner quetzales, ungefär lika mycket i svenska kronor, varje år, för att göra gängen nöjda. "Visst kan du åka lokalbuss, men sitt en bit från chauffören", var det någon som tipsade mig om förra veckan.
--
Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
Reste till Guate City igår. Gick upp 05.00 för att vara på Mateo Flores-stadion klockan 10.00 då Tigo Music Fest startade. Tigo är ett stort mobilföretag och igår hade de arrangerat en festival med bland andra Marc Anthony och Jennifer Lopez som huvudatttraktioner. Salsagalen som man är kunde man ju inte missa det, så laddad med paraply mot solen och bekväma dojjor gav jag mig iväg. Det var varmt som s***n och det fanns bara snacks att köpa, ingen mat. Men några timmar klarar man sig ju!
Efter detta arrangemang får nog några stycken på Tigo sparken. Efter varje akt, som varade ca en timma, skulle den gruppens instrument plockas ner och nästa grupp sättas upp. Tänk minst en timme sittandes i stekande sol mellan varje uppträdande. Som längst väntade vi två timmar. Då började någon bua och hela stadion hakade på. 30 000 buade och skanderade "Claro! Claro! Claro!". Claro är det andra stora mobiltelefoniföretaget.
Klockan 20.30 gick Paulina Rubio på och vi förstod att om vi lägger till hennes entimmes uppträdande plus minst en timme att plocka ner och sätta upp instrument, så snackar vi midnatt. Eftersom vi dessutom var tvungna att köra tre timmar tillbaka till Panajachel efteråt så kände vi att det får nog räcka nu. Ledsen att jag inte väntade på dig Marc, men no valió la pena.
48 döda och 3 miljoner quetzales senare
Som busschaufför lever man farligt i Guatemala. Så farligt att idag går flera bussbolag ut i strejk för att protestera mot att president Colón inte gör något åt saken. Fram till 21 mars i år har 28 chaufförer, 14 konduktörer, 3 passagerare och 3 ägare till bolag skjutits ihjäl. Det är 4-5 utpressningsgäng som kräver chaufförerna på pengar, och när de senare inte uppfyller önskemålen faller de offer för en lejd mördare. Mördarna får en spottstyver för uppdraget. Bolagen uppskattar att de pungar ut ca 3 miljoner quetzales, ungefär lika mycket i svenska kronor, varje år, för att göra gängen nöjda. "Visst kan du åka lokalbuss, men sitt en bit från chauffören", var det någon som tipsade mig om förra veckan.
--
Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
söndag 21 mars 2010
"Lönen kommer var fjortonde dag - det gillar mina barn!"
Arbete året runt
På plantagen San Jorge i El Salvador använder man inga kemiska gödnings- eller bekämpningsmedel: runt kaffebuskarna ligger finmald hönsskit och över de små tomatplantorna små tygnät som skyddar mot insekter. När kycklingar kläcks behöver de en mjuk bädd att ligga på, och här återanvänder man restprodukter från kaffeprocessen: små små bitar av det inre kaffeskalet som krossas och läggs ut i hönshuset. Plantagen är helt ekologisk och det goda kaffe som de producerar kan inhandlas i IMs butiker runt om i Sverige. Men inte bara miljön trivs på plantagen. Till skillnad från många andra av deras vänner och grannar, har de som arbetar där anställningskontrakt. Kontrakten löper 12 månader i taget, och en genomgång av hur länge var och en av de anställda har jobbat på San Jorge visar på en imponerande kontinuitet: flera har varit med 6-8 år, d v s nästan från starten. De som har varit där kortast tid har börjat nyligen i o m den relativt nya satsningen på ekoturism. Jag frågar vad som utmärker skillnaden mellan dem och deras vänner som inte jobbar med kontrakt. "Vanligtvis har folk här i trakten bara arbete under skördetid, och då kanske 3 veckor till 2 månader. Sedan är man arbetslös till nästa produkt skall skördas. Men på San Jorge finns det jobb året runt. Och tack vare kontrakt vet jag att lönen kommer var fjortonde dag, då kan jag köpa livsmedel och saker till mina barn. det gillar de!" säger Carlos Orellana Duena.
Jag kan bara tänka mig vilken skillnad det är för ett barn att växa upp i ett hem där man kan känna sig trygg i att det kommer in pengar till hushållet två gånger i månaden, jämfört med alldeles för många andra salvadoranska barn som lever under helt andra förhållanden.
Romero 30 år senare
I bilen till plantagen diskuterar vi varför Oscar Romero inte kan helgonförklaras, vilket det finns vissa som yrkar på. "Man måste ha utfört mirakel under tiden man levde" påpekar jag förnumstigt. "Men", säger Pär Ivarsson, IMs regionchef, "är det inte ett mirakel att han 30 år efter sin död lyckas förena hundratusentals människor för att fortsätta hans kamp?" Oscar Romero var biskop i San Salvador, och arbetade oförtrutet för att uppmärksamma de fattigas och marginaliserades situation. Han menade att det var en av kyrkans viktigaste roller: att stå på de utsattas sida. Men orsakerna till fattigdom står framförallt att finna inom den politiska och ekonomiska sfären, och Romero skaffade sig många fiender som inte önskade ändra på saker och ting. Hans mässor i katedralen i San Salvador samlade tusentals människor som vallfärdade varje vecka för att lyssna. En söndag, den 24 mars 1980, sköts han ihjäl av prickskyttar som passerade katedralens öppning färdandes i en bil. Romero hade precis höjt armarna, i den ena handen höll han kalken, i den andra oblatet. Kulan träffade rakt i hjärtat och han dog omedelbart, inför ögonen på hela församlingen. Nästa vecka är det 30 år sedan det ofattbara hände och överallt hålls minnestillställningar, marscher, utställningar med mera. Oscar Romeros kamp för samhällets utsatta hålls bland annat levande av IMs partner Anades, som framförallt har tagit till sig biskopens sätt att arbeta mycket nära de man verkar för.
Det civila samhället pånyttfött
"Under det långa högerstyre som vi hade i El Salvador fram till förra valet, fanns det så gott som inga öppningar för dialog med regeringen" berättar Deysi Cheyne, chef för IMs partner IMU. "Allt vi gjorde var att från varsitt håll klaga på de styrande organen. Nu är läget annorlunda, och det har skapats flera plattformar där våra åsikter efterfrågas. Det är underbart, men vi är inte förberedda för denna dialog". Nu pågår en febril aktivitet där organisationer från det civila samhället försöker komma överens om vilken dialog de skall föra med regeringen, vilka frågor som skall prioriteras och hur representationen i de olika forumen skall se ut. Inte helt lätt, och rivalitet uppstår då och då. Men det är härligt att höra våra partner berätta om alla framsteg som har nåtts efter mycket kort tid med den nya regeringen. Låt oss hoppas att det håller i sig!
--
Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
På plantagen San Jorge i El Salvador använder man inga kemiska gödnings- eller bekämpningsmedel: runt kaffebuskarna ligger finmald hönsskit och över de små tomatplantorna små tygnät som skyddar mot insekter. När kycklingar kläcks behöver de en mjuk bädd att ligga på, och här återanvänder man restprodukter från kaffeprocessen: små små bitar av det inre kaffeskalet som krossas och läggs ut i hönshuset. Plantagen är helt ekologisk och det goda kaffe som de producerar kan inhandlas i IMs butiker runt om i Sverige. Men inte bara miljön trivs på plantagen. Till skillnad från många andra av deras vänner och grannar, har de som arbetar där anställningskontrakt. Kontrakten löper 12 månader i taget, och en genomgång av hur länge var och en av de anställda har jobbat på San Jorge visar på en imponerande kontinuitet: flera har varit med 6-8 år, d v s nästan från starten. De som har varit där kortast tid har börjat nyligen i o m den relativt nya satsningen på ekoturism. Jag frågar vad som utmärker skillnaden mellan dem och deras vänner som inte jobbar med kontrakt. "Vanligtvis har folk här i trakten bara arbete under skördetid, och då kanske 3 veckor till 2 månader. Sedan är man arbetslös till nästa produkt skall skördas. Men på San Jorge finns det jobb året runt. Och tack vare kontrakt vet jag att lönen kommer var fjortonde dag, då kan jag köpa livsmedel och saker till mina barn. det gillar de!" säger Carlos Orellana Duena.
Jag kan bara tänka mig vilken skillnad det är för ett barn att växa upp i ett hem där man kan känna sig trygg i att det kommer in pengar till hushållet två gånger i månaden, jämfört med alldeles för många andra salvadoranska barn som lever under helt andra förhållanden.
Romero 30 år senare
I bilen till plantagen diskuterar vi varför Oscar Romero inte kan helgonförklaras, vilket det finns vissa som yrkar på. "Man måste ha utfört mirakel under tiden man levde" påpekar jag förnumstigt. "Men", säger Pär Ivarsson, IMs regionchef, "är det inte ett mirakel att han 30 år efter sin död lyckas förena hundratusentals människor för att fortsätta hans kamp?" Oscar Romero var biskop i San Salvador, och arbetade oförtrutet för att uppmärksamma de fattigas och marginaliserades situation. Han menade att det var en av kyrkans viktigaste roller: att stå på de utsattas sida. Men orsakerna till fattigdom står framförallt att finna inom den politiska och ekonomiska sfären, och Romero skaffade sig många fiender som inte önskade ändra på saker och ting. Hans mässor i katedralen i San Salvador samlade tusentals människor som vallfärdade varje vecka för att lyssna. En söndag, den 24 mars 1980, sköts han ihjäl av prickskyttar som passerade katedralens öppning färdandes i en bil. Romero hade precis höjt armarna, i den ena handen höll han kalken, i den andra oblatet. Kulan träffade rakt i hjärtat och han dog omedelbart, inför ögonen på hela församlingen. Nästa vecka är det 30 år sedan det ofattbara hände och överallt hålls minnestillställningar, marscher, utställningar med mera. Oscar Romeros kamp för samhällets utsatta hålls bland annat levande av IMs partner Anades, som framförallt har tagit till sig biskopens sätt att arbeta mycket nära de man verkar för.
Det civila samhället pånyttfött
"Under det långa högerstyre som vi hade i El Salvador fram till förra valet, fanns det så gott som inga öppningar för dialog med regeringen" berättar Deysi Cheyne, chef för IMs partner IMU. "Allt vi gjorde var att från varsitt håll klaga på de styrande organen. Nu är läget annorlunda, och det har skapats flera plattformar där våra åsikter efterfrågas. Det är underbart, men vi är inte förberedda för denna dialog". Nu pågår en febril aktivitet där organisationer från det civila samhället försöker komma överens om vilken dialog de skall föra med regeringen, vilka frågor som skall prioriteras och hur representationen i de olika forumen skall se ut. Inte helt lätt, och rivalitet uppstår då och då. Men det är härligt att höra våra partner berätta om alla framsteg som har nåtts efter mycket kort tid med den nya regeringen. Låt oss hoppas att det håller i sig!
--
Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
Operation dagsverke väljer IM!
Nu är det klart. Operation dagsverke väljer IM för sin kampanj 2011. 100 deltagare från 50 högstadier och gymnasium var samlade i Örebro för att hålla sin nationella konferens. En av punkterna på dagordningen var att välja samarbetspartner inför insamlingskampanjen 2011.
För IM innebär det att alla pengar som samlas in under 2011 års operation dagsverke-kampanj går till att skapa en bättre skolmiljö för 22 skolor och därmed 6000 elever i Indien och Nepal. Dessutom nås 6000 lärare, föräldrar och beslutsfattare av projektet. Projektet går ut på att arbeta mot aga, öka elevdemokrati och elevinflytande och att förbättra den fysiska skolmiljon med byggnation och elektricitet.
Läs mer om projektet här:
Jenny Neldemo(som syns i bilden), Janusz Lipinski och Dick Svedenborn presenterade under lördagen projektet för konferensdeltagarna. Under den timmes långa frågestunden prövades IMs ansökan av eleverna och den klarade prövningen.
Efter presentationen följde en två timmar lång debatt eleverna emellan om vilken av de två ansökningarna som passade operation dagsverke bäst, IMs eller actionaids?
Efter en två timmars argumenterande och en lång väntan för representanterna från IM och actionaid meddelade presidiet att eleverna röstat fram IM som samarbetsorganisation.
Efter omröstningen fick IM åter beträda scenen och tacka för förtroendet och ta emot applåder från eleverna.
- Nu har ni gett oss chans att knyta samman engagemang från lärare och elever i Nepal med engagemang från de 70000 deltagare i operation dagsverke kampanjen och IMs volontärer. Detta kommer skapa en bättre skola i Nepal och norra Indien och möjliggöra en varaktig förändring. Janusz Lipinski som på måndag reser till Indien och Nepal har ett glädjande besked att lämna till de skolor vi samarbetar med där.
Vi tackar för förtroendet operation dagsverke gett oss och hoppas att actionaid hittar finansiering för projektet de sökte med.
--
Vid pennan för IM,
/Dick Svedenborn, Janusz Lipinski och Jenny Neldemo
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
För IM innebär det att alla pengar som samlas in under 2011 års operation dagsverke-kampanj går till att skapa en bättre skolmiljö för 22 skolor och därmed 6000 elever i Indien och Nepal. Dessutom nås 6000 lärare, föräldrar och beslutsfattare av projektet. Projektet går ut på att arbeta mot aga, öka elevdemokrati och elevinflytande och att förbättra den fysiska skolmiljon med byggnation och elektricitet.
Läs mer om projektet här:
Jenny Neldemo(som syns i bilden), Janusz Lipinski och Dick Svedenborn presenterade under lördagen projektet för konferensdeltagarna. Under den timmes långa frågestunden prövades IMs ansökan av eleverna och den klarade prövningen.
Efter presentationen följde en två timmar lång debatt eleverna emellan om vilken av de två ansökningarna som passade operation dagsverke bäst, IMs eller actionaids?
Efter en två timmars argumenterande och en lång väntan för representanterna från IM och actionaid meddelade presidiet att eleverna röstat fram IM som samarbetsorganisation.
Efter omröstningen fick IM åter beträda scenen och tacka för förtroendet och ta emot applåder från eleverna.
- Nu har ni gett oss chans att knyta samman engagemang från lärare och elever i Nepal med engagemang från de 70000 deltagare i operation dagsverke kampanjen och IMs volontärer. Detta kommer skapa en bättre skola i Nepal och norra Indien och möjliggöra en varaktig förändring. Janusz Lipinski som på måndag reser till Indien och Nepal har ett glädjande besked att lämna till de skolor vi samarbetar med där.
Vi tackar för förtroendet operation dagsverke gett oss och hoppas att actionaid hittar finansiering för projektet de sökte med.
--
Vid pennan för IM,
/Dick Svedenborn, Janusz Lipinski och Jenny Neldemo
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
fredag 19 mars 2010
"I El Salvador är det lätt att dö, men svårare att skapa sig ett värdigt liv"
46 döda i helgen
Jag besöker Anades kontor i El Salvadors huvudstad San Salvador, för att tillsammans med mina kollegor på IMs regionkontor höra presentationer av framstegen i det treåriga regionala hivpreventionsprojekt som IM stöttar. Orden är Nery Rivas, Anades koordinator för projektet och de klingar extra högt i mitt huvud idag eftersom jag till frukost konsumerade följande förstasidesnyhet: "Denna helg: 46 dödade!" I Guatemala är situationen inte bättre, och diskussioner förra året om att återinföra dödsstraffet hade enligt vissa undersökningar ett 95%-igt stöd hos folket. Man är helt enkelt så vansinnigt trötta på det dagliga våldet och tror att läget skulle förbättras om brottslingarna visste att de riskerade stolen.
Finbesök på konferens
Hivpreventionsprojektet har verkligen avancerat. Jag hade inför mitt besök bett att få se just presentationer inte så mycket av aktiviteter utan av de resultat som man har kunnat se hittills. Något som vår partner var extra stolt över var den konferens som anordnades förra året, och som drog nästa 200 personer inklusive en höjdare inom hälsoministeriet och en från FNs befolkningsprogram. Media täckte evenemanget och det resulterade bland annat i ett uppslag i en dagstidning. Att jobba med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i El Salvador är långt ifrån en dans på bananskal. Ämnet är mycket tabubelagt och därför är ett evenemang likt detta oerhört betydelsefullt för att få upp frågan på dagordningen och få myndigheterna att inse det akuta läget. Extra häftigt är att efter att uppslaget i dagstidningen publicerats, inkom ärkebiskopen, som tillhör Opus Dei, med en insändare till samma tidning, där han ställde sig bakom idén att inkludera sexualundervisning i läroplanen för grundskolan! Visserligen under viss kontroll, men responsen är ändå ett enormt steg framåt!
90 000 m3 lera och stenar
Besökte byn San José Verapaz, för att följa upp stödet som IM gav till offren för orkanen Ida i El Salvador förra året. Borgmästaren i byn visade sig ha bott i Uddevalla i åtta år mellan 1987 och 1995, som politisk flykting, men det är mest en parentes. Vi lyssnade på tre kvinnors berättelser om natten då katastrofen slog till: väckta av ett öronbedövande ljud trodde de att det var ett lågt flygande plan som passerade, men förstod allvaret när huset fylldes med lera och sängen trycktes upp mot taket. I kolmörkret försökte de gräva sig ut för att leta reda på sina släktingar. 23 personer dog, två återfanns aldrig. Kvarteret som drabbades mest kommer inte att byggas upp, eftersom det vore för riskabelt att bo där. Detta är trots allt foten av en vulkan. Av de 90 000m3 lera och sten var flera stenblock stora som mindre bilar. Dessa kom farande genom luften med fasansfull kraft. Går det ens att föreställa sig? När vi ställer frågor är det som att vrida om en kran: ut öses detaljer om händelsen, och jag tappar snart bort mig i dessa detaljer men tänker att det spelar mindre roll, det viktiga är att ge personerna som har drabbats ett tillfälle att dela med sig. Kanske lättar sorgen en smula för varje gång som de får samtala med någon om det?
--
Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
Jag besöker Anades kontor i El Salvadors huvudstad San Salvador, för att tillsammans med mina kollegor på IMs regionkontor höra presentationer av framstegen i det treåriga regionala hivpreventionsprojekt som IM stöttar. Orden är Nery Rivas, Anades koordinator för projektet och de klingar extra högt i mitt huvud idag eftersom jag till frukost konsumerade följande förstasidesnyhet: "Denna helg: 46 dödade!" I Guatemala är situationen inte bättre, och diskussioner förra året om att återinföra dödsstraffet hade enligt vissa undersökningar ett 95%-igt stöd hos folket. Man är helt enkelt så vansinnigt trötta på det dagliga våldet och tror att läget skulle förbättras om brottslingarna visste att de riskerade stolen.
Finbesök på konferens
Hivpreventionsprojektet har verkligen avancerat. Jag hade inför mitt besök bett att få se just presentationer inte så mycket av aktiviteter utan av de resultat som man har kunnat se hittills. Något som vår partner var extra stolt över var den konferens som anordnades förra året, och som drog nästa 200 personer inklusive en höjdare inom hälsoministeriet och en från FNs befolkningsprogram. Media täckte evenemanget och det resulterade bland annat i ett uppslag i en dagstidning. Att jobba med frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i El Salvador är långt ifrån en dans på bananskal. Ämnet är mycket tabubelagt och därför är ett evenemang likt detta oerhört betydelsefullt för att få upp frågan på dagordningen och få myndigheterna att inse det akuta läget. Extra häftigt är att efter att uppslaget i dagstidningen publicerats, inkom ärkebiskopen, som tillhör Opus Dei, med en insändare till samma tidning, där han ställde sig bakom idén att inkludera sexualundervisning i läroplanen för grundskolan! Visserligen under viss kontroll, men responsen är ändå ett enormt steg framåt!
90 000 m3 lera och stenar
Besökte byn San José Verapaz, för att följa upp stödet som IM gav till offren för orkanen Ida i El Salvador förra året. Borgmästaren i byn visade sig ha bott i Uddevalla i åtta år mellan 1987 och 1995, som politisk flykting, men det är mest en parentes. Vi lyssnade på tre kvinnors berättelser om natten då katastrofen slog till: väckta av ett öronbedövande ljud trodde de att det var ett lågt flygande plan som passerade, men förstod allvaret när huset fylldes med lera och sängen trycktes upp mot taket. I kolmörkret försökte de gräva sig ut för att leta reda på sina släktingar. 23 personer dog, två återfanns aldrig. Kvarteret som drabbades mest kommer inte att byggas upp, eftersom det vore för riskabelt att bo där. Detta är trots allt foten av en vulkan. Av de 90 000m3 lera och sten var flera stenblock stora som mindre bilar. Dessa kom farande genom luften med fasansfull kraft. Går det ens att föreställa sig? När vi ställer frågor är det som att vrida om en kran: ut öses detaljer om händelsen, och jag tappar snart bort mig i dessa detaljer men tänker att det spelar mindre roll, det viktiga är att ge personerna som har drabbats ett tillfälle att dela med sig. Kanske lättar sorgen en smula för varje gång som de får samtala med någon om det?
--
Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
.bmp)
