Du använder väl hjälm?

We would like to see development in Africa
Är det inte spännande när man får reda på något alldeles häpnadsväckande, något som verkligen väcker tankar och utmanar? I förrgår köpte jag dagstidningen The Nation här i Malawi. Bläddrade till sida 11 och finner en bild från ett FN-möte. Några människor sitter bakom mikrofoner, en läser innantill på ett papper. Det är Nils Boesen från UNDP. Han pratar om biståndseffektivitet, och säger att de afrikanska länderna måste sluta att ta budgetstöd för givet år efter år. Jag tänker att ett bra sätt att driva på den förändringen är att givarna ändrar inriktning på sin biståndspolitik. Sedan kommer det: "we would like to see development in Africa." Det var som 17. Jag undrar: är kommentaren i skrift en vink om en dåligt genomarbetad politik, dålig journalistik eller en kass talskrivare?

Som IMs arbetsmiljöombud gillar jag att ta med mig mina kunskaper och mitt uppdrag även utanför huvudkontorets väggar. Idag mötte vi Charles Nyekanyeka, chef på Bvumbwe Sacco. Sacco står för Savings and Credit Cooperatives och Bvumbwe är en av de Saccos som IM stöttar i ett projekt för att mobilisera fler kvinnor för att spara och låna till sitt småföretagande. Samtalet handlade om allt från handläggningsavgifter - vilka vi försökte förhandla ner - och räntenivåer - något svårare att förhandla upptäckte vi - till hur vi kan lösa problemet med att de som skall utbilda kvinnorna i företagande inte har kommit igång vilket gör att kvinnorna ännu inte kan börja låna. Det skulle innebära för stor risk för Saccon. Hur som helst, projektkoordinatören skall förflytta sig ute på landsbygden på motorcykel och lämplig modell diskuterades. Jag tänkte: det är värt ett försök. Kanske garvar de åt mig, eller så nappar de helhjärtat.

- Tänk på att många olyckor på motorcykel kan undvikas med ordentlig utrustning: kängor istället för sandaler, byxor med knäskydd istället för shorts, och så hjälm så klart!"

Jodå, det gick hem, pennorna rafsade över pappret och alla nickade instämmande.

- Ja sådant är verkligen viktigt, sade Charles. - Jag har precis upptäckt att vi inte ens har en brandsläckare här på kontoret. Om olyckan är framme...ja jag vill inte tänka på det!

För övrigt har jag filmat från våra möten med partners och deltagare i aktiviteterna. Försökte ladda upp filmerna på Youtube för att länka härifrån och dit, men när det dök upp en liten text där det stod att det förväntades ta 241 minuter tänkte jag att det får jag nog ta när jag sitter med en snabbare uppkoppling.


-- Vid pennan för IM,
/Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

 Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/

30 mars 2011: 12 pojkar, 4 flickor

Oacceptabla siffror

Tillsammans med IMs partner Creccom(Creative Center for Community Mobilization) besökte vi idag en skola i Msondole. Här pågår ett GEBU-projekt. GEBU står för Girls Education Bursary Scheme, och syftar till att jämna ut de oacceptabla skillnaderna mellan pojkar och flickor när det gäller tillträde till gymnasieutbildning. En färsk baslinjestudie utförd av Creccom visar att i just det här området har 0 flickor klarat grundskolans slutexamina tillräckligt bra för att accepterats till de statliga internatskolorna på gymnasienivå. Idag sitter vi med under en lektionstimme för åttondeklassare, och på den svarta tavlan finns en ruta där de skriver in dagens närvaro: idag, 30 mars 2011 befinner sig 12 pojkar och fyra flickor i klassrummet. Oacceptabelt tycker de vuxna i byn, Creccom och IM.

Varför ser det ut så här? Den största orsaken är att flickor gifts bort vid tidig ålder. Men det går definitivt att ändra på. Creccom vet att man måste rikta in sig på de personer som har inflytande in barnens liv: byledare, lärare, rektorer och föräldrar, men man måste också stötta lärarna inom pedagogik för att höja kvaliteten på undervisningen. I byn som vi besöker spelar även mammaföreningarna en stor roll när det gäller att påverka föräldrar att inte gifta bort sina flickor utan istället uppmuntra dem att gå i skolan.

Antagning till gymnasiet baseras helt på elevernas betyg. För att uppmuntra till ökad närvaro i skolan lovar Creccom att bekosta ett visst antal flickors högre utbildning på internatskola om de blir antagna, och det är det som är the Bursary Scheme, som IM finansierar.

Idag fick vi lyssna på ett vittnesmål från en tonårstjej som hade vägrat att låta sig giftas bort. Mamman hade stått på sig varpå flickan vände sig till mammaföreningarna för stöd. Gång på gång besökte de senare flickans mamma för att påverka hennes attityd. Till slut gav sig mamman med sig och flickan går nu kvar i skolan.


-- Vid pennan för IM,

/Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/

Kwa kwe kwi, nga nge ngi

Boot camp för pedagoger

WILSA arbetar enligt en särskild metod för att kombinera läs- skriv- och räkneundervisning för vuxna med att höja deras medvetenhet om mänskliga rättigheter. Fem dagar i veckan hålls lektioner med hjälp av särskilt utbildade pedagoger. Idag besökte jag, Catherine och George från IM Malawi en sådan lektion i byn Mosiya Matewule i Mangochi-disktriktet. 40 kvinnor och tre män närvarade och temat för dagen var äktenskap med minderåriga. En av de två pedagogerna, Yusuf Sipole, började med att diskutera varför man uppmuntrar flickor att gifta sig tidig, vad det kan leda till och vad det har för koppling till hiv/aids. Efter att ha skrivit upp orden ”äktenskap med minderåriga” på den svarta tavlan (kukwatiwa ndi kukwatira msanga) övergick Yusuf till att låta deltagarna öva på att uttala kombinationerna ’kwa’ och ’nga’ som återkommer i många ord på chichewa, deras modersmål. På det här sättet skall deltagarna lära sig att läsa och skriva med rättighetstermer som underlag. Lite mer klös än mor ror, far är rar skulle man kunna säga.


Apropå klös så berättade Seodi White, som leder WILSA, att den tre veckor långa utbildning som pedagogerna får, har förvandlat många från blyga, osäkra personer som man aldrig skulle kunna föreställa sig stå framför en stor grupp människor, till någon som med kraft och engagemang föreläser om flickors rätt till utbildning och att välja sin egen partner. Kandidaterna utsätts för tuffa krav under utbildningen och stärks av motgångarna. ”Det måste ju vara lite DRAG i pedagogerna om man skall engagera människor i dessa frågor!” sade Seodi.


En oförutsedd effekt av lektioner som den i Mosiya Matewule ser ut att bli att många yngre människor inspireras av pedagogerna och ser upp till dem. De vet att man bara kan bli pedagog om man har gått ett visst antal år i skolan, vilket fungerar som ett incitament att fortsätta och försöka få bra betyg.


-- Vid pennan för IM,
/Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

 Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/

Mycket nytt i Malawi

Nytt kontor, ny personal, nytt program

Det var två år sedan jag besökte IM Malawi senast. Sedan dess har kontoret tagit fram en ny strategi för vårt stöd till civilsamhället här, kontoret har flyttat och delvis ny personal har anställts. Viktiga och spännande förändringar att följa upp!

Idag, mitt besöks första dag, har vi ägnat åt att prata om vilka större processer som är aktuella på huvudkontoret nu under våren samt att diskutera den strategiska plan som skall styra arbetet under 2012-2014. Alla fältkontor arbetar nu med dessa planer, som baseras på den strategiska plattform som IM tog fram under förra året.

Imorgon reser delar av kontoret till Mangochi, där vi skall träffa WLSA (Women in Law in Southern Africa), en av våra partnerorganisationer och se deras arbete. I övermorgon fortsätter vi till Zomba, därefter Thyolo och Blantyre. För Catherine, IMs nyaste anställda med ansvar för att följa upp stödet till MUSCCO (Malawi Union of Savings and Cooperatives), är det här även första gången som hon träffar våra partners.

Malawi är nu i slutspurten av sin regnsäsong, och när skuren har dragit förbi känns det riktigt uppfriskande utomhus. Landskapet är grönskande och det lär bli en riktigt vacker fyradagars fältresa som vi har framför oss!

-- Vid pennan för IM,
/Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

 Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/

Vem ska få årets IM-pris - förlängd nomineringstid!

Känner du till någon som har gjort viktiga humanitära insatser för sina medmänniskor eller väckt opinion mot våld, förtryck eller rasism? Då kan du föreslå henne eller honom för IM-priset. Personen ska vara högst 40 år, bosatt i Sverige eller ha Sverige som bas och får inte vara anställd inom IMs verksamhet.

Skicka ditt förslag (du får inte föreslå dig själv) till: IM, IM-priset, Box 45, 221 00 Lund eller impriset@manniskohjalp.se, senast 8 april 2011 tillsammans med en motivering på max en A4-sida samt förslagsställarens namn, adress och telefonnummer.

Om IM-priset till Britta Holmströms minne:
IM-priset består av 50 000 kr och en resa till någon av IMs verksamheter i utlandet. Det delas ut till minne av organisationens grundare Britta Holmström. Juryn består av IMs förre generalsekreterare Stefan Holmström (ordf), IMs biträdande generalsekreterare Kjell Jonsson, utbildningssamordnare Kristina Hallén Flaa, chefen för Insamling, kommunikation och försäljning Ann Bülow, Anna Ljunggren, samordnare/informatör IM Göteborg samt Anders Tivell, representant från IMs styrelse.

Läs mer om IM-priset och tidigare pristagare på manniskohjalp.se/im-priset

Vid pennan för IM, Anna Ljunggren, samordnare/informatör IM Göteborg

Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/

10 kvinnor med begränsad skolgång startar sparlåneklubb i El Salvador!

Om respekt
Igår lyssnade jag på fyra intressanta debattörer som satt i panelen hos Debatt i Lund: Elisabeth Gerle, Ann Heberlein, Per Bauhn och Dilsa Demirbag-Sten. De pratade bland annat om respekt, och hur religionen ibland tillåts flytta gränser för vad som är OK eller inte OK att säga. Man återkom då och då till Lars Vilks konstverk. "Måste man inte respektera att människor kan känna sig kränkta av hans konst?" var en fråga. Per Bauhn menade, om jag uppfattade honom korrekt, att gränsen för vad man får och inte får säga bör dras vid när det man säger uppviglar till våld eller annat beteende som inskränker den andre personens handlingsfrihet och möjlighet att leva sina fulla rättigheter.

Kvinnor tillåts träffas
Jag kom då att tänka på alla gånger jag har mött kvinnor som är deltagare i aktiviteter som IMs partners i Centralamerika driver. Många av dem beskriver att deras män under en lång tid inte tillät dem att medverka vid möten där det mest var kvinnor närvarande. "Vad skall du där och göra? Du har ju hushållsarbete kvar", "vad pratar ni om egentligen på de där mötena?" "Varför skall du dit? Det är ju inte som att du drar in några pengar till hushållskassan genom att vara där" och så vidare.

Därför blir jag alltid extra nöjd när jag får berättat för mig att a) en del män sedan ändrar åsikt och förstår att medverkan i grupperna inte bör ses som ett hot utan att hela familjens situation kan förbättras, och b) grupperna ger tydliga resultat för kvinnorna.

a):et bör vara en fullständig självklarhet, men är det långtifrån. Problemet finns ofta med i projektens riskanalyser och något man måste ta i beaktande när man sätter mål och hoppas på resultat

Ett positivt exempel kommer från IMs partner Anades i El Salvador. Anades har i många år haft ett program som heter Familjesolidaritet, där ensamstående kvinnor har fått startbidrag för en liten inkomstgenererande verksamhet samt utbildning i företagande. En viktig del har också alltid varit att kvinnorna träffas och bara pratar, om det som tynger dem, hur de finner styrka och vilka rättigheter de har. För kvinnor här finns det inte många forum där man bara kan sitta tillsammans med andra och få stöd för att lära sig tänka positivt!

Sparlåneklubb i Torola, El Salvador
I Torola, 20 mil från huvudstaden, har tio kvinnor, åtta av dem tidigare deltagare i Familjesolidaritet, startat en sparlåneklubb. Gruppen heter La Esperanza - Hopp. Gruppen har tagit fram stadgar och regler och de träffas en gång i månaden. Då hjälps de åt att definiera vilka behoven är och hur de kan lösas. För att få låna $100 måste personen ha sparat $20 till den gemensamma kassan. Ett ansökningsformulär fylls sedan i och tillsammans beslutar gruppen om lånet skall beviljas.

Deltagarna i klubben har använt lånet till bland annat gödsel till sina majsfält, ingredienser för att laga mat och sälja, medan till exempel Concepción López köpte en pump för att effektivisera vattningen av sitt majsfält.

- Hade vi ansökt om lån på en bank hade vi aldrig fått det, för vi har inte det som krävs. Genom vår egen sparlåneklubb blir det möjligt, säger en av deltagarna.

"Vi är fattiga ekonomiskt sett, men inte i tanken!"
Deltagarna beskriver det som att sparlåneklubben inte bara lyfter dem ekonomiskt utan även mentalt. När de går och besöker varandras verksamheter och byar, eller är på väg till ett möte, utbyter de tankar och erfarenhter, de lär från varandra och växer på så sätt. "Jag har lärt mig massvis som jag inte kunde förut" säger Rosa Olimpia Hernandez.

- Vi är fattiga ekonomiskt sett, men inte i tanken! som Concepción López uttrycker det.


-- Vid pennan för IM,
/Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

 Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/

Kvinnor i Malawi får till attitydförändring hos hälsopersonal

Ny lag om våld i hemmet
Ja jag fortsätter väl att berätta hur IM tillsammans med lokala civilsamhällesorganisationer kan skapa förändring för kvinnor i utvecklingsländer.

I Malawi har vi en partner som heter WLSA - Women and Law in Southern Africa. Deras chef, Seodi White, besökte IM förra året för att berätta om sitt arbete. Om detta kan ni för övrigt läsa här:

http://www.manniskohjalp.se/sv/Om-IM/nyhetsarkiv/Nyhetsarkivet/Mot-Seodi-White/

WLSA arbetar efter en särskild metod, där man kombinerar spridandet av kunskap om kvinnors rättigheter med alfabetiseringsinsatser. Men man arbetar också mycket med påverkansarbete. T ex tog man med hjälp av finansiering från IM fram en skuggrapport som presenterades i Genève förra året, med anledning av att det var Malawis tur att rapportera hur landet efterlever CEDAW. CEDAW-kommittén utgick sedan i sina rekommendationer till malawiska staten till stor del från WLSAs information i skuggrapporten.


WLSA har dessutom bidragit till att en ny lag antogs för att förbättra kvinnors skydd mot våld i hemmet.

I samlad tropp
Wilsa arbetar med kurser på gräsrotsnivå för att förbätttra levnadsvillkoren för kvinnor och flickor. Detta gör man genom att involvera hela lokalsamhället där man tillsammans identifierar problem på ett enkelt och konstruktivt sätt och därefter kommer fram till gemensamma handlingsplaner. För att förändringar ska komma till stånd involverar man både kvinnor och män och inte minst de lokala hövdingarna som har stor makt att påverka människor i byn. I kurserna beskriver man vad jämställdhet betyder för båda könen och man understryker flickors rätt till skolgång. Som en del av rättighetsperspektivet diskuterar man också myndigheters ansvar och skyldigheter. Alla deltagare lär sig att rättigheter betyder att man också har ett eget ansvar i att förändra.

Ett resultat av denna metod var att man efter en kurs i en by i gemensam tropp begav sig till den lokala hälsokliniken, begärde att få träffa ansvarig och framförde klagomål om arroganta och diskriminerande attityder riktade mot kvinnor, bland hälsopersonal, något som är ett utbrett fenomen i Malawi. Effekten blev att ansvarig tog upp problemet med sin personal och vidtog diciplinära åtgärder. Den ansvarige var djupt imponerad. Han hade aldrig under sin tid som chef för häslokliniken mött en så välorganiserad grupp av kvinnor komma från en by i samlad trupp för att med styrka hävda sina rättigheter.


-- Vid pennan för IM,

 /Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika


 Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/

Roselia gick ut skolan - hurra!

Internationella kvinnodagen - så här bra kan det bli
När jag cyklade hit till jobbet imorse funderade jag på hur jag skulle lägga upp texten i den här bloggen. "Världens kvinnor kan inte vänta!" nej usch, så klyschigt...."Varje dag misshandlas hundratals...." nej det har redan kvällspressen snott. "I södra Afrika tvingas tusentals kvinnor..." Jag hade helt enkelt kört fast redan vid inledningen kände jag. Ämnet kändes bara tungt.

Men så tänkte jag: nej nu skall jag skriva om insatser som har gjorts där flickor och kvinnor har spelat en ledande roll och där man kan se sköna, positiva resultat! Kvinnors situation runt om i världen ÄR tung, jag menar inte att förminska problemen, men det är också ibland schysst att visa att situationer inte är statiska utan faktiskt föränderliga.

Tvåspråksutbildning för rätten till skolgång
I Guatemala har IM i flera år stöttat ett projekt för att främja tvåspråksutbildning för barn i grundskolan i regionen San Marcos i nordvästra Guatemala. Även i officiella tvåspråksskolor talar många lärare bara spanska, medan de flesta barn när de börjar skolan bara pratar mam, ett mayaspråk. Det verkar hindrande framförallt för flickor. För när barn inte följer med i undervisningen och får dåliga betyg, är det många föräldrar som tycker att det är bättre att barnet slutar skolan och börjar jobba för att bidra till hushållskassan. Måste föräldrarna prioritera så är det oftast pojkbarnet som får gå kvar. Det här innebär att tusentals flickor slutar skolan redan efter ett par år, och deras valmöjligheter har redan efter 7-10 levnadsår på detta sätt drastiskt begränsats.

Roselia gick ut skolan - hurra!
Roselia Kristina Lopez Mejía började på skolan i Maravilla när hon var åtta år. Skolan är en av tio som ingår i projektet för tvåspråksundervisning. Längst fram i klassrummet stod en lärare som talade ett språk som hon knappt förstod. Hemma pratade hennes mamma och pappa bara mam, ett av Guatemalas 22 maya-språk. I skolan pratade läraren bara spanska, trots att få barn egentligen hängde med på vad som sas.

I början vågade Roselia Kristina Lopez Mejía inte prata i klassrummet. Hon var rädd för lärarna och om de frågade om hon förstått vad som sagts nickade hon på huvudet till svar trots att det inte alltid var sant. Men allt eftersom lärde hon sig spanska och det blev allt lättare att ta till sig av undervisningen. Samtidigt började lärarna anta ett nytt sätt att lära ut – de började prata mam i klassrummet.

– När lärarna pratade på mam, började även vi elever att prata mer under lektionerna. Det blev lättare att ställa frågor, säger Roselia Kristina Lopez Mejía.

Nu är Roselia Kristina Lopez Mejía 17 år och har gått ut sexan. Hon vandrar på bergssluttningen tillsammans med några dussin kor, tjurar, får, getter och ett par hästar. Djur som hon vaktar åt sin farfar. Hon pratar perfekt spanska och säger att hon i skolan i Maravilla lärde sig att läsa, skriva och räkna både på spanska och mam. Hon kom att gilla undervisningen och hade många vänner att umgås med på rasterna. Till slut var hon inte rädd för lärarna längre.

– De sista åren pratade lärarna allt mer på mam. Till och med rektorn pratar på mam, utbrister Roselia Kristina Lopez Mejía.


-- Vid pennan för IM,
/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/