Vad är din passion?

I Move it testar nyanlända ungdomar tillsammans med våra volontärer alla möjliga sorters fritidsaktiviteter och sätt att engagera sig. Igår fick vi besök av kollektivet S.T.I.C.S (Sounds That Insprire Conscious Souls) och vi testade på att skriva poesi.

Vi började med att fundera på: vad är en dikt? Tystnaden blev total i rummet. Ingen vågade svara på vad poesi är för något. Vi fick frågan om vi någonsin skriver sms, chattar, skriver mail eller på facebook. Försiktiga nickanden spred sig i rummet - förklaringar på engelska och arabiska spreds runt borden. Direkt fick vi en uppgift. Skriv  det första ordet ni kommer på för varje bokstav:

W
H
O
A
M
I

När vi alla skrivit fick alla berätta på sitt eget sätt om en bokstav och vilket ord de valt. World, India, Orange, Me, Apple - allt möjligt poppade upp. Sedan fick vi välja ett ämne. Men först efter att ha funderat på: Vad är jag passionerad för? Vad betyder allra mest för mig? Vad är viktigt för mig?
De som vågade och ville fick dela med sig. Någon berättade detta:

Mitt ämne är hopp.
Hopp är det viktigaste för mig.
Hopp för att det ska gå bra för min familj hemma långt bort.
Hopp för att jag ska få stanna här.
Hopp att jag ska klara skolan bra.

Så kan en vanlig slaskgrå onsdag i februari  bli när man är engagerad i Move It!

S.T.I.C.S och Move It!

-- Vid pennan för IM, Elin Vestberg projektledare Move it Stockholm / Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Gott Nytt År?

Idag är det den första dagen på vattenormens år. Året är 2140 enligt den tibetanska kalendern och tideräkningen. Men det var inget traditionsenligt firande här bland exiltibetanerna igår på nyårsafton. Precis som under de senaste åren har den tibetanska exiladministrationen i Dharamsala i Indien avrått från firande. Det gör man för att förtrycket mot tibetaner inne i Tibet ständigt ökar och förvärras och att antalet personer som i protest mot våldet och förtrycket satt eld på sig själva nu är uppe i 99.

Förekomsten av självbränningar har accelererat kraftigt den senaste tiden, bara under 2012 satte 83 tibetaner eld på sig själva. Sett ur ett tibetanskt perspektiv finns det helt enkelt inte särskilt mycket att fira. Situationen blir värre, inte bättre.

Trots exiladministrationens försök i form av kampanjer och lobbyingarbete att sätta frågan på den globala dagordningen ser vi väldigt få reaktioner från omvärlden. Det är tyst, väldigt tyst. Ingen verkar vilja eller våga lyfta frågan till rätt nivå. 

IM har sedan över 50 år tillbaka omfattande projekt tillsammans med tibetanerna, framför allt med de som lever i flyktingskap. Bland annat arbetar vi för att stärka förutsättningarna för att tibetanerna ska kunna bevara sitt språk och sin kultur under tiden de är i exil. Dessutom arbetar vi ständigt för att synliggöra den tragiska och problematiska situation som tibetanerna sedan många år befinner sig i. IMs arbete är viktigt och tibetanerna uttrycker ofta sin tacksamhet för att IM stått vid deras sida under så många år – och framför allt för att vi tillsammans med tibetanerna fortsätter att göra det.

På IM hoppas vi att vattenormens år blir bättre för tibetanerna än vad det gångna året, vattendrakens år, har varit.

Mer om tibetanernas situation och om självbränningar på : http://tibet.net/2013/01/24/sikyong-dr-lobsang-sangays-appeal-tibetans-not-to-celebrate-losar/

Vid pennan, för IM / Sofia Olsson, Regionchef Sydasien

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se