Dragigt på Musikhjälpen

I måndags burades Jason, Ametist och Christer in i Musikhjälpen av självaste Alice Cooper.  www.musikhjalpen.se
Fram till på söndag ska de sända radio, dricka konstiga näringsdrycker och samla in pengar till förmån för malariaprevention. Till sin hjälp har de fyra organisationer, IM är en av dem. Och vi är ju veteraner eftersom vi var med redan förra året då Musikhjälpen sändes från Malmö.
I år har fem personer från IM burats in (ja, de låter hemskt men är kul). Inger Unenge, Åsa Almberg, Tina Kelly, undertecknad och Olof Samuelsson, den sistnämnde - en nattens hjälte som tog på sig svinpasset från midnatt till 06!
Själv satt jag vid den lilla luckan där människor kunde skänka pengar i onsdags mellan 12 och 18. Så många människor jag träffade.

Sötast av dem var Isobel som hade en vinterfågel på huvudet.

Inne i buren var det en strid ström av celebriteter. Patrik Sjöberg kom och gjorde en tavla! Nyamko Sabuni, fp, integrations-, ungdoms-, och jämställdhetsminister pratade med Jason om malaria (för det är ju ändå det som hela grejen handlar om), Timo Räisänen samlade in pengar genom att sjunga på offentlig plats, det gjorde också Lasse Kronér och Ulrik Munther. Och Linda Sundblad tog minsann av sig nästan alla kläder för att kunna skänka dem till Musikhjälpens auktion.

Patrik Sjöberg fick också äran att önska en låt och önskade Bängen trålar med Nationalteatern.

 Åsa Almberg (inne i buren) jobbar på IMs Göteborgskontor. Här pratar hon med Ulrika Jerre från IMs internationella avdelning i Lund.

Åsa Almberg, Mat-Niklas och Jason räknar pengar.

Jason Diakité och Nyamko Saburi efter väl utförd intervju.

Timo Räisänen var kanonbra på att samla in pengar. Kaffemuggarna rymde nästan 4 000 kronor om jag minns rätt.

Jason är pigg men vad har hänt med Ametist Azordegan?

Lasse Kronér och Ulrik Munther.

Musikhjälpen håller till precis vid Storan i centrala Göteborg. Gå dit och skänk en slant och önska en låt!

Pengarna från årets Musikhjälpen går till malariapreventivt arbete. Malaria är en av världens farligaste infektionssjukdomar och drabbar mellan 300 och 500 miljoner människor varje år. 90 procent i Afrika söder om Sahara. 3 000 barn dör varje dag av malaria det betyder 1 miljon barn om året.
IM arbetar mot malaria i Zimbabwe. Främst arbetar vi med information om sjukdomen, vi informerar om hur man kan identifiera symptomen och hur man kan skydda sig.

Vid pennan för IM,

Monica Brundin Danielsson

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Starka kvinnor i Malawi

Jag är nu tillbaka i Lilongwe efter att ha besök ett projekt söderut i Mangochi. Vi har åkt genom ett mycket vackert landskap, grönt och mycket bördigt. Regnen här har varit bra och de flesta åkerlappar är sådda, många med tobaksplantor. Jordbruksmetoderna är nästan helt baserade på mankraft eller snarare kvinnokraft. Under de sammanlagt 50 mil vi kört har jag bara sett en enda traktor. Här brukar man jorden med hacka. Åkerlapparna är små och ligger oftast tätt intill bebyggelsen som nästan uteslutande består av enkla hyddor eller små tegelbyggnader. Malawi är ett mycket fattigt land och det uppenbart.


Vi besöker WLSA som står för Women and Law of Southern Africa. En organisation som finns i flera länder i södra Afrika och som arbetar för kvinnors rättigheter. I Mangochi möter vi Seodi V-R White, en mycket karismatisk jurist som nu ägnar sitt liv åt att upplysa kvinnor om deras rättigheter. Hon tar oss med till en by långt uppe i bergen där WLSA driver utbildning och upplysning för illitterata kvinnor.

Det är mycket intressant att höra Seodi berätta om projektet som går ut på att lära vuxna kvinnor att läsa och göra det genom att använda texter som beskriver deras rättigheter. Kursen som är på 9 månader pågår fyra dagar i veckan varje eftermiddag. Här får kvinnorna bl a lupplysningar om att kan motsätta sig ”property grapping”, vilket innebär att mannens släktingar gör anspråk på hem och ägodelar om mannen dör.

Vi får möta en entusiastisk grupp kvinnor som tävlar om att få visa hur de kan skriva på tavlan och läsa högt ur en skrift som handlar om Hiv och Aids. Jag jämför med då man besökt barn i första klass i skolan i Sverige. De vill också så gärna visa vad de lärt sig. Här är det vuxna kvinnor som nu fått chansen och som ogenerat visar sin nyvunna kunskap. Att deras självförtroende stärkts råder det ingen tvekan om och det är sällan man möter en så medveten grupp kvinnor långt ute på den afrikanska landsbygden.

Nu återstår diskussioner om vad IM ska stödja inom den nya strategin för Malawi. De diskussionerna kommer att föras här och hemma i Lund. Resultatet kommer att finnas i framtida verksamhetsplaner.

Här slutar mitt bloggande för denna resa. Hoppas du som läst fått en inblick i vad IM gör och har planer på att göra i Zimbabwe och Malawi.

Bo Paulsson
Vid pennan för IM,

/

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Pepparkakor, huvudskakningar och spännande möten

"Ni ska värva nya medmänniskor till IM på köpcentret Nova Lund!" Detta var beställningen till 16 medarbetare på IMs huvudkontor i Lund. Nu var det fredag eftermiddag och Ingrid Olsson, till vardags personalsekreterare, och jag som arbetar med externfinansiering till IMs internationella verksamhet, ställde oss vid IMs stånd mitt i köpcentret. Med IM-banderoll, namnskylt och varsin skål med pepparkor/choklad som våra enda verktyg mötte vi allmänheten i en lagom julrusch. Metoden var lika ny som gammal; från människa till människa. Hur skulle detta gå? "En pepparkaka?" försökte jag lite försiktigt till förbipasserande julshoppare och höll fram skålen. Vänliga, lite skamsna leenden kombinerat med huvudskakningar, blev svaren till en början. Men, så tackade några och tog för sig. Inget är gratis kunde jag förmoda att julshopparna tänkte, dvs tar de en pepparkaka så tror de att det förväntas en motprestation. Och lite så var det ju allt.

Vi blev allt djärvare; " en IM-pepparkaka?" "känner du till IM?" "vill du stödja IM?" Idel huvudskakningar eller blicken bort. Blicken bort, eller prat i mobiltelefon är en utmärkt strategi för att komma förbi en IM-värvare. Men så började vi få kontakt med människor. Ett solbränt ungt par som visade sig vara veterinärer var intesserade, "vad gör IM egentligen?" vi berättade om IM och kvinnan visade det sig hade jobbat med ett projekt i Malawi. En mamma kom fram till oss och berättade att hennes dotter nog var intresserad av att jobba volontärt för IM. Fem minuter senare kom hon tillbaka med dottern. Dottern var intresserad av att jobba med läxhjälp. Medan Ingrid tog upp anmälan så pratade mamman och jag biodling.

Flera av dem vi bjöd in till samtal stödde redan IM. "Är ni nöjda med IM?" Jodå, det var de. Några ville lämna kontaktbidrag, och där fick vi tacka nej, detta ingick inte i uppdraget, lite snöpligt, men så fick vi göra. Ett par ville höja sina månatliga bidrag - de hade blivit uppringda av IM en kväll, men då satt de mitt i middagen. Nu passade det bättre och vi antecknade namn och uppgifter för brinnande livet. I ståndet mittemot såldes det färskmixade fruktdrycker. De bjöd allmänheten på gratisprov, och vi bjöd varandra, IM och fruktdrycksståndet på dryck resp pepparkaka/rättvischoklad. Centrets väktare släntrade förbi och viade intresse för IM och dess verksamhet.

Att stå i tre timmar gick bra tack vare alla dessa spännande möten. Även arbetskamrater, familjemedlemmar och vänner dök med glada tillrop, tack för det! När vi packade ihop på kvällen konstaterade vi att vi visserligen inte hade värvat någon ny medmänniska till månatligt givande. Men IM hade synts, vi hade rekryterat en volontär och en fadder hade höjt sitt månadsbidrag. När jag cyklade hem från köpcentret så plingade det till i min mobiltelefon; ett SMS. Jag stannade till under en gatlampa. Ingrid hade mött en kompis utanför köpcentret som var medmänniska i IM och hon hade höjt sitt månadsbelopp! Yes! Nu kunde vi rapportera tre konkreta resultat till IM-kontoret. Och jag cyklade glatt hem i decembermörkret.

Vid pennan för IM,

Erik Edling
Samordnare för externfinansiering

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

IM stärker sin ställning i Malawi

Dagen började med ett besök hos MUSCCO, en organisation som samordnar 70 kooperativ som arbetar med mikrokrediter i de flesta av landets distrikt. I Malawi älskar man förkortningar och alla svänger sig vant vid dem. Jag försöker hänga med vilket inte alltid är lätt. MUSCCO står för Malawi Union of Savings and Credit Cooperatives. Vi får höra att förutsättningen för att få vara med och ta lån är att man själv har en insats på minst 15 kronor. Det är det många som inte har, särkilt många kvinnor. Man får låna max 5 gånger sin insats.


Vi besöker också ett av kooperativ en och deras bank och får en inblick i hur de arbetar. De flesta får lån för jordbruksprojekt. I år har det varit svårt att betala tillbaka inom de 10 månader man har på sig då priserna på marknaden varit för låga. Jag får uppfattningen att det finns mycket engagemang och kompetens hos dem vi pratar med och de är bekymrade för att så många ställs utanför möjligheten att delta då de saknar medel till insatsen. Vi kommer att, 2010, stödja ett av de kooperativ som finns under MUSCCO.

Under eftermiddagen har vi haft storsamling på vårt kontor. Våra anställda Alexandra och Peter Tolstoy hade bjudit in en rad andra NGOs, andra aktörer och partners, båda nya och potentiella. Det blev en givande stund då många kom och jag fick tillfälle att berätta om vilka vi är och Alexandra om vad vår nya policy för Malawi innebär. Ett viktigt tillfälle att göra oss mer kända och hitta möjligheter till samverkan. Där var representanter från viktiga aktörer som Oxfam, DFID, EU, Världsbanken, Norska Ambassaden, UNICEF med fler. Jag klippte band och förkunnade vårt nya kontor invigt.

Bo Paulsson
Vid pennan för IM,

/

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Förändring av IMs verksamhet i Malawi

Jag befinner mig nu i Malawi och har under dagen träffat ett antal partners. Både en som vi har avtal med sedan tidigare och tre stycken som är potentiella partners. Vi står inför att skifte här i Malawi där den policy styrelsen antog i oktober nu ska implementeras. Policyn innebär att vi dels ska arbeta för stärkande av kvinnor och dels förstärka möjligheterna till gott ledarskap, att motverka korruption.


Det är skrämmande hur utbredd korruptionen är i detta samhälle, det fick jag klart belyst då jag träffade den advokat vi anlitar här då behov uppstår.

Det är mycket intressant att lyssna till dessa nya tänkbara partners och försöka förstå hur de arbetar och hur de vill stärka människors rätt till oberoende och möjligheter till bättre liv. Gemensamt för organisationerna är att de arbetar för stärkande av kvinnors och flickors rättigheter. Jag fäste mig särkilt vid en av organisationerna som koordinerar ett nätverk av organisationer som arbetar med frågor om gender och som har ett nära samarbete med Ministeriet för frågor om jämställdhet.

Då 80% av småskaligt jordbruk drivs av kvinnor arbetar organisationen för att stödja dessa kvinnor bl a med mikrolån. En kvinna får inte låna pengar på banken om inte hennes man är med. Finns det inte någon make frågar banken efter en farbror eller någon annan manlig släkting. Vidare diskussioner kommer att föras om eventuellt samarbete med denna organisation.

Jag har också mött TANARD, en av de partner vi haft under tre år. Genom att en ny strategi nu antagits kommer vi att lämna TANARD. Vi vill dock försäkra oss om att målgruppen får stöd under en övergångsperiod. Ytterligare skolavgifter liksom inköp av getter kommer att ske innan vi lämnar organisationen.

Bo Paulsson

Vid pennan för IM,

/

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Stora frågetecken om utvecklingen i Zimbabwe

Besöket i Zimbabwe avslutades med ett möte med svenske ambassadören Sten Rylander. Ambassadören är en stor Afrikakännare och har de senaste 4 åren arbetat i Zimbabwe. Han säger att det politiska läget är mycket känsligt och kan gå åt båda hållen. Vissa tecken tyder på att utvecklingen 2010 kommer att bli mer positiv, bl a har betydande satsningar gjorts på utbildningssektorn i den budget som just lagts fram. Tillgången på lärare är tämligen god då utbildning av lärare fortsatt under hela den turbulenta perioden. Många utbildade har lämnat landet, däribland många lärare men nya har utbildats. Det stora problemet är tillgången på läromedel och upprutning av skolor och det tar nu alltså regeringen tag i.
Å andra sida pågår en diskussion mellan ZANU-PF och MDC i ett antal frågor som måste lösas för att ett fortsatt samarbete ska kunna ske. Tidsfristen för att komma fram till lösningar har precis gått ut och nu i helgen har ZANU-PF en extra kongress. MDC hotar med att lämna regeringen om de frågor man nu diskuterar inte får någon för dem godtagbar lösning.
Ambassadören berättar också att Mugabe kommer att åka till klimatkonferensen i nästa vecka och har med sig en delegation om hela 75 man. Övergreppen på det egna folket fortsätter alltså.
I allt det som sker på det nationella politiska planet är det desto mer beundransvärt hur vår egen personal arbetar och bidrar till utveckling i de 7 distrikten i Manicaland. Mina genomgångar med personalen och de olika programmen vittnar om framåtanda som man inte tror kan finnas då landet leds som det gör. Det är inget fel på initiativförmågan och de goda förslagen till vidare utveckling. Det ska verkligen bli intressant att följa arbete och se hur det fortskrider. Med så hängiven personal har de alla förutsättningar att bidra till utveckling i de ”wards” vi arbetar. Väl förankrade i de lokala strukturerna blir våra insatser en stark kontrast till vad som sker på det nationella planet.

Bo Paulsson

Vid pennan för IM,

/

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Sjyssta julklappar

Ursäkta att jag bryter in mitt i de spännande berättelserna från Zimbabwe. Men här hemma kretsar mycket kring jul och julklappar just nu och jag vill gärna berätta att IM har fantastiska julklappar som man kan köpa antingen via webben eller i någon av IMs butiker. Butikerna finns i Malmö, Lund, Nässjö, Vrigstad, Jönköping, Linköping, Stockholm, Umeå och Göteborg.
Här finns ursöta tovade tomtar från Nepal. Vackra smycken från bland annat Indien. Kaffe från El Salvador och härlig rättvis choklad.
I Glädjeshoppen kan du bland annat köpa getter, hammare, kaffeplantor och dass. De får den sköna känslan och någon annan får den fysiska gåvan. En äkta winn-winn situation.

Vid pennan för IM,

/ Monica Brundin Danielsson

webbutiken och Glädjeshoppen hittar du på  http://www.manniskohjalp.se/

Get

– för den skäggige

IM driver ett getprojekt i Zimbabwe. Familjer får en get och får då tillgång till mjölk och en inkomst. IM ger kunskap om hur man föder upp getter och sköter en liten rörelse. Tack vare geten har familjen fått en möjlighet att ta sig ur den akuta fattigdomen.

Framtidstro i Zimbabwe

Jag skrev på bloggen igår kväll men det var då inte möjligt att sända på elsituatuationen. Det har blivit sämre igen säger IMs medarbetare, fler och fler el avbrott. Nu kommer mitt inlägg idag stället.

Idag jag varit på en festlig invigning av klubbhuset i Nyanga, ett av de 7 distrikt vi arbetar inom i Manicaland. Vi arbetar på liknande sätt i alla 7 distrikten med program för utbildning, förebyggande hälsa, social arbete och inkomstgenererande projekt. Idag fick jag förrätta invigningen av det hus vi varit med om att bygga för i första hand de inkomstgenererande projekten.


Det var massor av folk, säkert uppemot 300 personer. Där fanns en parlamentsledamot, lokala ledare och kommunvalda representanter. Där fanns alla de volontärer som tar hand om barnen på olika sätt. Och där fanns barnen. Barnen för vilka vi arbetar. Otroligt att se deras entusiasm och glädje.
Jag önskar jag kunde förmedla den känsla jag upplevde då barnen gav sina berättelser om vad IM och volontärerna i byn betyder för dem. De känns överväldigande att höra barnen, dessa som mist båda sina föräldrar. Här får vi bevis på att vi verkligen är med om att göra skillnad.

I Nyanga har nyligen en lokal styrelse etablerats. Meningen är att den på sikt ska kunna ta över ansvaret och beslutsfattandet för verksamheterna i Nyanga. Det var imponerande att höra hur en representant från den nybildade styrelsen talade om vad de vill göra och hur de tänker att de ska agera då IM lämnat. Här har vi kommit långt i ett land där stora svårigheter råder på det nationella planet.
Försöket med lokal styrelse i Nyanga drivs som ett pilotprojekt. Vi har samma upplägg i ett ytterligare distrikt i Honde Valley.


Albert Makanza, IMs platschef i Zimbabwe, ser stora möjligheter i att försöken med lokala styrelser kommer att leda till fullt ägarskap av program och projekt. I den lokala styrelsen för Nyagna sitter flera personer som är födda och har gått i skolan i Nyagna men som sen lämnat för att skaffa sig högre utbildning och arbete, främst i Harare. Deras intresse för att stödja utvecklingen i sin hemby går inte att ta miste på. Jag ser det som en garant för att målsättningen med lokal styrelse har goda förutsättningar att lyckas.

Invigningen innefattade också en skola i Nyanga där vi renoverat mycket nedslitna lokaler. De små gluggarna till förnter var nu ersatta med fönster som släpper in ordenligt med ljus. De nedslitna golven där cementen tidigare var delvis helt borta, var ny ersatta med släta fina cementgolv. Och alltihopa var färgsatt med vitt och grönt. Klart IMemskt.

De hela avslutades med att alla som varit med om invigningarna bjöds på mat. En imponerande logistik gjorde att alla fick inom rimlig tid och såg ut att njuta gott av det hela.

Bo Paulsson
Vid pennan för IM,

/

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

1000 volontärer i Zimbabwe

Tänk att vi har över 1 000 volontärer som arbetar i våra verksamheter här i Zimbabwe. Så många människor som omfattas av våra program och som gör insatser för sina medmänniskor. Här kan vi tala om att hjälpen ges från människa till människa.


Albert berättar om att i två av våra 7 ”wards” görs försök med att skapa förutsättningar för än mer lokalt ägande av våra program. En lokalt utsedd styrelse ska leda insatserna från initiativ via genomförande till att redovisa resultat. De nominerade till styrelsen var så många att det blev något av en valkampanj innan 12 stycken var utsedda att ingå i dessa nya styrelser. Engagemanget hos målgruppen är det inget fel på och de insatser som gjorts för att stärka delaktigheten i de samhällen vi arbetar har verkligen fått önskad effekt. Jag ska få tillfälle att möta en av dessa styrelsen senare i veckan och höra deras uppfattning om vårt arbete och hur de ser att det kan utvecklas. Jag återkommer med rapport om det mötet senare.

Bo Paulsson
Vid pennan för IM,

/

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Åter i Zmbabwe

Så har jag då åkt vägen mellan Harare och Mutare igen. Det har regnat så mycket att Albert då och då fått sakta in för att inte få vattenplaning. Det är grönt och vackert hela vägen och Albert säger att det har regnat i nästa 14 dagar. Regnen som brukar komma i oktober kom först nu, men de kom det har inte varit så under flera år tillbaka.

Inte någonstans under de 26 milen kan man se att fälten bereds för sådd eller är sådda. Det gröna som bereder ut sig är buskliknande vegetation. Fälten har ju varit brukade på ett antal år. Jag minns väl då jag första gången åkte den här sträckan, i början av 90-talet. Då var det böljande vetefält så långt ögat nådde. Man såg välmående gårdar och människor som arbetade och ett liv som pulserade.

Situationen nu är förfärlig. På vissa små åkerplättar kan man se att enkla hyddor står i kanten. Det är nu hemmen för de fattiga lantarbetare som drevs bort i Mugabes jordreform. Det känns hopplöst och samtidigt säger Albert att nu har hoppet om en bättre framtid börjat återvända. Albert berättar att en parlamentarisk kommitté ska börja arbeta fram en ny konstitution och man hoppas på folkomröstning om den i slutet av 2010 och därefter förhoppning om fria val 2011, två år före nuvarande mandatperiod går ut.

Jag beundrar detta folk som trots allt som de varit utsatta för inte ger upp och jag blir varm inombords över vad Albert berättar om vårt arbete. Han är verkligen en del av oss och talar med inlevelse om närhet till målgrupperna. Det blir spännande att möta personalen, det är ju flera anställda som jag tidigare inte träffat.

Bo Paulsson
Vid pennan för IM,

/

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Vad är byutveckling i Moldavien?

Ja, vad är byutveckling egentligen? Det ska jag försöka reda ut.

Efter 5 dagar i Moldavien är mitt huvud sprängfullt med intryck. Först från Chisinau, landets huvudstad, nu även från Moldaviens "landet". Idag har jag nämligen varit på fältbesök i byarna Cioresti och Vulcanesti.

Under dagen har jag försökt bli klok på vad just byutveckling är för något. För att mitt huvud inte ska explodera av alla intryck känner jag mig tvungen att dela med mig av lite av mina upplevelser, här kommer ett gäng bilder.



Här läggs det ut sand för det kommande vinterväglaget, någon snöröjning finns inte, det blir som kallast -20 grader, skyffel medtages!



Vy över byn Vulcanesti, 5 mil väster om Chisinau. I byn bor det mest romer.



Inget snack om att området skulle kunna dra till sig turister. Jag kan tänka mig hur vackert här är på våren, mycket åkermark, vinodlingar och ett vackert kuperat landskap.



Byns skola, den saknar förskola, men det håller på att byggas en. I Moldavien går de flesta barn först i förskolan. Eftersom Vulcanesti saknar förskola är det många barn från byn som är dåligt förberedda för skolan. Borgmästaren i regionen har tillsammans med invånare och lokala organisationer bestämt att en förskola ska byggas.



IM har genom partnern Ad Astra sponsrat skolan med möbler. 45 förskoleplatser ska det bli, utrymmena görs så flexibla som möjligt genom smarta sängar som tar lite plats hopfällda, massor med plats för lek när det inte är sovdags.



Eugene Crismaru, projektkoordinator från Ad Astra säger:
- Jag har stort engagemang för platsen, jag är uppvuxen i grannbyn där jag och mina föräldrar fortfarande har en affär, mina föräldrar bor fortfarande kvar. Jag flyttade in till Chisinau under min studietid och bor nu där med min fru och mina två barn.



Victor Pitei, IM-kollega från kontoret i Chisinau, pratar med borgmästaren via mobilen i det nya lekrummet.



Vi tar en promenad i byn, grabben på bilden är på väg till brunnen för att hämta dricksvatten.



Borea och Iura Alinas, två coolingar, 12 och 11 år vet att det håller på att byggas en förskola. De är inte i skolan idag, det verkar vara en ledig dag, eller? När jag ber dem skriva sina namn i mitt anteckningsblock avslöjas det att dom inte är helt kompisar med att skriva vilket visar på ett ett stort behov av den nya förskolan.



Någon form av el-anläggning, misstänker att om den stått i Sverige hade det säkert funnits någon regel om stängsel omkring.



Avloppsstam grävs ner till skolans nybyggda toaletter.



Grannbyn Cioresti, här ska vi träffa borgmästaren för att bland annat prata om bygget.



Sedan 3 månader tillbaks finns det nu täckning för båda mobilnäten i byn, tack vare den nya masten.



Men först en titt på skolan i byn. Skoldagen är slut och eleverna år på väg hem med bussen.



Byns busshållplats, kidsen väntar på att få åka hem efter en dag i skolan.



Iurie hugger ved till skolans uppvärmningspanna, jag fick provhugga och klarade mig ganska bra med yxan, det blev förstås några leende från dom som verkligen kunde.



Förskolans gamla toaletter, hit gick eleverna oavsett väderlek och temperatur.



Barnen hade tagit en middagslur.



Nu för tiden slipper ungarna ta på sig skorna för att gå på toa, IM har tillsammans med Ad Astra sett till att det blivit nya toaletter i förskolebyggnaden.



Skolans regler på en prydlig skylt på väggen, får återkomma med vilka reglerna är när jag lärt mig rumänska. Det framgår i alla fall att det är årskurs 1-4 på denna våning.



Dynioba i rött vaktar målet, tjejerna till höger bryr sig inte nämnvärt om den för grabbarna viktiga fotbollsmatchen. Skolgården används flitigt trots att skoldagen är slut.



Jag försöker bonda lite med Zlatan-snack, sen är det dags för den obligatoriska gruppbilden.



Borgmästaren har kontor i samma byggnad som polisen, fönsterna uppe till höger är borgmästaren kontor där träffar han oss.



Valeriu Gutu, byarnas borgmästare engagemang för byns utveckling märks tydligt när han berättar:
-Här är det viktigt att man kan visa att engagemang för byn skapar framtid. Att få bybornas engagemang med sig är avgörande för områdets framtid. Som borgmästare är det en viktig egenskap att kunna prata med alla. Jag måste lägga mycket energi och tid på att prata med människorna här i byarna för att känna vad de vill och få dem med på de projekt som är på gång. Ad Astra, IM och andra givare är viktiga samarbetspartners för oss. Med engagemang och pengar kan vi skapa projekt och vinna bybornas engagemang och skapa byns framtid. Vi kommer från en totalitär regim och här är många vana vid att bara göra vad man blir tillsagd. Här är man inte så vana vid att ta egna initiativ. Egna initiativ är ett måste om vi ska bygga framtid.

Slutreflektion från mig:
Och då frågan, vad är byutveckling. Engagemang för sin by, att ha anledning att stanna och inte tvingas att ge sig iväg för att tjäna pengar i något annat land, arbetstillfällen, utveckling av skolan och framtidstro. Små steg framåt, resultat är motorn i processen som när engagemanget. Som jag ser det är IMs roll i allt det här att föra samtalet, initiera möten och underlätta samverkan mellan olika aktörer, ge morötter i form av pengar och engagemang till goda initiativ.

Jag har träffat eldsjälar som driver på i form av borgmästare, lärare och projektkoordinatorer.
Jag har också träffat byarnas framtid i form av fotbollspelare, coolingar och skolbussväntare.

Efter dagens studiebesök är jag i alla fall övertygad om att det går framåt, jag kan inte säga något om takten men det går otvivelaktigt framåt.

Vid pennan för IM,

/ Dick Svedenborn från Moldavien.

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Nu är julen här

I dag var det dags för IMs traditionella julmarknad i Stadshallen i Lund. Det känns som att den har funnits hela mitt liv, men jag vet inte. Är det någon som vet? Jag vet i alla fall att mina föräldrar besökt julmarknaden i alla år. Jag kunde ha frågat personerna på bilden ovan, Günther och Margareta Liebisch, som jobbat på och med IM i många år och Stefan Holmström, son till IMs grundare Britta Holmström. Men det gjorde jag inte. Det var korkat.
I dag kunde besökarna köpa second hand-grejer, IM Fair Trade-varor, ta lotter och lyssna på musik. Och så bjöds det teater för de minsta.

Catarina Nkembo gjorde reklam för IM ute på Stortorget.

Olof Samuelsson, IMs Mr Julmarknad, fanns så klart där och höll i trådarna tillsammans med många härliga volontärer.

Malteser/toypudeln Blanca var i utan konkurrens sötast i Stadshallen!


Vid pennan för IM,

/ Monica Brundin Danielsson

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Vi rundar av i Delhi

Det närmar sig hemfärd med stormsteg. Vi jobbade hela söndagen med ordern till Tara. I kvällningen gick vi ut och luftade oss på en av restaurangerna vid Defence Colony Market, och sen kunde vi jobba en stund till..
Återbesök på Tara i måndags, där vi även träffade Mrs Moon, Taras ordförande var precis hemkommen från en tjänsteresa. Vi passade även på att be om prover på ytterligare två par örhängen som matchar några av halsbanden vi valt. De tillverkades i ett huj, och blev jättefina!

På kvällen jobbade vi vidare med Meshs order till kl 01…
Tisdagen gick till Mesh. Vi gick igenom ordern med dem och kompletterade med artikelnummer, priser och färgändringar osv. Vi bjöd på lunch, efter klockan 15 erbjöd sig Hrishi att ge oss en sightseeingtur i Delhi.

Vi åkte till Gate of India, där polisen norpade Hrishis bil för felparkering, och bogserade bort den så snart vi vänt ryggen till – för när vi kom tillbaka 20 minuter senare var den borta!

Så… en tuk-tuk-tur till polisen för att hämta bilen, sen for vi till Swaminarayan Akshardham, ett tempelkomplex fullt med otroligt detaljerade och vackra stenskulpturer och byggnader.

När vi kom tillbaka åt vi middag med Rishi, sen blev det återigen ett kvällspass, denna gång ordrar från Mesh/Blue Mango och Hubli-leksaker.

Tidigt på morgonen idag, strax efter att motorcykelgrannen gasade iväg till jobbet, kom Hrishi tillbaka för att visa oss ett av sina sidoprojekt – vackra lampor och konstverk i bambu, som han hoppas komma till Sverige och göra en utställning med, så vi bollade lite idéer innan han åkte vidare till jobbet, och vi satte igång och packa.

Det är bestämt att Mesh ska fixa rickshawn, och Hrishi ska hjälpa oss att ordna dekorationerna! Coming soon, to a fair trade event near you! ;)

I eftermiddag ska vi åka till Karin för att prata igenom hennes budget och arbetsplan för designåret 2010, och käka middag innan vi åker till flygplatsen ikväll. Kl 03:05 går flyget hem!
Nu... sista ordern att skriva, till CFM - hoppas ni kommer gilla alla grejer!

Vi ses snart, på svensk mark!

--

Vid pennan för IM,

/ Elin och Jolan

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se och www.imfairtrade.se

Grattis Tamam

Ett av mina allra första uppdrag när jag började på IM för ett och ett halvt år sen var att skriva ett pressmeddelande om Tamam. Att det som i IMs värld hade börjat med en IVIK-grupp skulle bli en egen organisation, driven av unga, entusiastiska krafter. De var flygfärdiga. De var färdiga med den "stora" organisationen IM och ville göra andra saker. Egna saker.
Pressmeddelande
Vi träffades, jag,  Ann Bülow, Gustaf Sörnmo, Olof Samuelsson och en person till som jag idag inte minns namnet på. Och vi var överens om att gå ut med ett gemensamt pressmeddelande om den stora händelsen.
I dag har Tamam en egen verksamhet. De jobbar i Latinamerika, i Albanien och i Sverige. Och de fick en halv miljon av Team Olas kör, i Körslaget som sänts i TV4. Vilken grej. Stort grattis och ursäkta om vi tar åt oss lite av äran.
Utveckling
Det som i dag är Tamam började som en volontärgrupp inom IM Lund 2003. Gruppen började arbeta med nyanlända invandrarungdomar. De såg till att de fick en vettig fritid och de hjälpte till med läxläsning. Verksamheten var lyckad och framgångsrik. 2007 fick IVIK-gruppen pris av Ickevåldsfonden för att vara ett av Sveriges mest ickevåldsfrämjande arbete. 2008, samma år som Tamam blev en egen organisation fick de Lunds Kommuns Integrationspris för år 2008.


Vid pennan för IM,

/ Monica Brundin Danielsson
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Lördag i Delhi, Nature Bazar och Mesh Fair Trade Show

Vår första vecka i Delhi har varit fullmatad med besök: Mesh, Tara projects, Sipa och CFM! Många trevliga möten, fina varor, och intressanta diskussioner! Det har dock inneburit att vi inte sett mycket av Delhi förutom fair trade-organisationer, myllertrafikerade vägar, lite restauranger och vårt trevliga men lite bullerskadade hotell vid Defence Colony market. Idag har vi dock fått skymta andra vyer!

Vi började dagen med en utflykt tillsammans med Karin till organisationen Dastkars årliga Nature Bazar.

 Varje år bjuder Dastkar in hantverksgrupper från hela Indien till en två veckor lång mässa i Delhi.

Årets basartema var Apan, och vi lyckades pricka in sista dagen!

Det var ett mycket intressant besök, och vi kunde bland annat även titta på det nya sortimentet från Kala Raksha och Sadna, som vi tidigare handlat med.

Efter de senaste dagarnas kylslagna regn kändes solen ovanligt het, och eftertankens kranka vishet när huvudvärken börjat dunka i tinningarna sa att vi kanske borde druckit mer vatten! Med lite tunnare plånböcker och bulnande kassar lämnade vi bazaren och åkte till Kahn Market för att medicinera med lunch på Latitude – som, visade det sig, hade Indiens godaste chokladkaka (enligt Karin, som ju borde veta, efter alla år i Indien!;)

Efter en liten stunds vila på hotellet åkte vi sedan till Mesh Fair Trade Show, en fest för att fira avslutningen av Mesh och IMs gemensamma projekt. Det var ett blandat program, med allt ifrån framträdanden och barnaktiviteter med barn från leprakolonin Faridabad, till en utställning med representanter från Meshs olika hantverksprojekt, och en paneldebatt om fair trade och marknadsföring mm.

 Representanter från ett av alla olika hantverksprojekt som Mesh handlar med.

(Paneldeltagare: Amita Joseph, styrelseledamot Mesh, O.P Yadav, Fair Trade Forum India, Kirtika Singh, CTM, Michaela Kreuterova, frilansjournalist och volontär på Mesh, Jacky Bonney, styrelseledamot Mesh)

Dessutom lanserades Mesh nya varukatalog. Det hela gick av stapeln i ett stort partytält utanför Meshs butik vid Uday Park. Med vårt späckade program här i Delhi var vi länge osäkra på om vi skulle hinna delta, så därför var det extra kul att kunna vara med trots allt! Vi lämnade över en blomsterkorg för att gratulera till ett väl genomfört evenemang och för det framgångsrika samarbetet mellan IM och Mesh.

Jacky, Jolan och Meshs designer Hrishikes strax efter lanserings-knapp-tryckningen!

På evenemanget träffade vi även IMs seniorvolontärer från ADF Ing-Mari Jönsson och Helene Lidquist

Meshs ekonom Matthew lyssnar på paneldebatten

Meshs designer Syamala, flankerad av kompisarna Soumya och Romila

Imorgon väntar en lång dag med orderskrivning, vi ska hålla oss på hotellet och akta oss för distraherande utflykter, evenemang och andra trevligheter, hur lockande de än må vara – IM Fair Trade behöver sina varor, och våra leverantörer behöver sina ordrar!

--

Vid pennan för IM,

/Elin och Jolan

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se, och www.imfairtrade.se