– Någon berättade för mig att det kunde bli minus 20 grader i Sverige på vintern. Då tänkte jag ”men hur kan man leva på ett ställe där det är som att bo i ett kylskåp?”. Detta berättar Mahta för mig då vi träffas på Kulturhusets bibliotek och börjar prata om vädret i Sverige, som i början kom lite som en chock. Dagen vi möts är vårvädret dock strålande fint med sol och blå himmel vilket också Mahta uppskattar mer än den kalla och snöiga vintern.
Hon kom till Sverige från Eritrea och har nu bott här i mer än två år. Efter att ha läst SFI A till D har hon nu börjat arbeta som lärare inom modersmålet Tigrinja på olika förskolor runt Uppsala. Barnen hon undervisar är i åldrarna 2-5 år och hon trivs bra på sitt arbete.
Mahta kom i kontakt med Vardagssvenska genom sin man som också han har träffat en volontär och pratat svenska en timma i veckan genom IMs verksamhet.
– Jag har träffat en volontär som heter Åsa och vi har pratat mycket och promenerat runt en del eller träffats på ett konditori. Att vara med i Vardagssvenska har gjort att jag vågar se mig omkring mer och samtidigt gjort det lättare att våga prata mer svenska. Jag har också lärt mig mer om kulturen här, mer om människorna och deras liv och bakgrund. Jag tror att vädret i Sverige gör att många som bor här blir stressade av mörkret och det blir svårare att lära känna personerna.
Efter att ha träffat Åsa under ett års tid inom Vardagssvenskan har de nu avslutat sina träffar inom IMs regi. Men Mahta och Åsa har fortsatt att träffas och relationen och vänskapen lever kvar. Det ömsesidiga utbytet är en viktig grundsten i Vardagssvenskans träffar där möjligheten för både volontären och deltagaren att utbyta erfarenheter och lära sig av varandra.
-- Vid pennan för IM, Amanda Windolf, praktikant IM Stockholm / Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
.bmp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar