Vackraste höstdagen

Fattar inte att jag inte börjat med det här tidigare. Det är ju riktigt kul.
I dag har det varit värsta vackra höstdagen här i Skåne. Jag körde med hunden till Nackarpsdalen. Löven sprakade av alla röda nyanser som naturen bara kunnat hitta på. Och så gick vi där och andades och tänkte i tystnaden. Ja, hunden sprang mest. Men jag gick. Som en bergsget gick jag och tänkte på den stundande resan. För någon som mest åkt: 1. Charter. 2. Bilsemester. 3. Båtluffat. Är en resa till Israel/Palestina/Gaza något alldeles extra. Hur ska en hudlös typ som jag fixa det. Spänningarna. Motsättningarna. Lidandet. Instängdheten.
Hudlös tänker ni? Jo, jag har inget rejält pansar som skyddar från världens elände. Allt går rakt in. Måste bearbetas. Tas om hand. Sånt kräver kontemplation. Därför är det bra att skriva. Då försvinner en del.
Och så är det det där med packningen. Min packningshistorik kan utvärderas så här: 1. Jag packar alltid för mycket. 2. Jag packar ofta fel saker. Mycket och fel alltså. Och nu ska jag resa till ett land där det, så här års, är runt 20 grader på dagen och tio grader på kväll och natt. Det låter som två packningar för mig. Kanske är det ett ilandsproblem och sådana försöker jag undvika.
Vad vill ni att jag ska berätta om under min resa. Om jag nu kan hitta någonstans att koppla upp mig mot vidavärldenwebben. Om inte kan ni följa mig på twitter. Sök på Monicabd. Hej så länge!