"Vi kämpar mot en jätte, och den jätten är staten"

Språket som fordon
Har precis avverkat tre dagar i byn San Miguel Ixtahuacán i San Marcos. Här finns den lokala organisationen Udadim, som implementerar ett projekt för att främja tvåspråksutbildning i skolorna i kommunen. IM har samarbetat med Udadim i många år, bland annat inom förebyggande byhälsovård. Tvåspråksprojektet har hållit på sedan 2006 och håller nu på att utvärderas. I San Miguel Ixtahuacán fick jag chans att träffa lärare och rektorer från de skolor som ingår i projektet, personer från DIGEBI (en gren av utbildningsministeriet, som jobbar med tvåspråksutbildning på lokal nivå) och COCODES (lokal organisation som arbetar med olika utvecklingsprojekt) samt så klart personer från Udadim, bland annat den pedagog som bekostas av projektet och som stöttar lärarna i skolorna att utveckla sin pedagogik.

I Guatemala finns över 20 olika mayaspråk, och enligt officiella siffror är 38,4% av Guatemalas 13 miljoner invånare maya. Andra källor nämner siffran 60%. Skillnaden? En förklaring jag har fått är att det är många som väljer att inte identifiera sig som maya. Och kanske är det inte så konstigt: fram till fredsavtalet 1996 fick de barn som inte behärskade spanska när de skulle börja skolan genomgå ett år av castellanización, det vill säga 'förspanskande'. Det var också vanligt att barn straffades om de talade sitt modersmål i skolan.

-  Tvåpråksutbildning innefattar så mycket mer än språket, det är ett fordon som leder till ett ökat värdesättande av din kultur och därmed ett stärkt självförtroende, säger en av representanterna från DIGEBI, och fortsätter:

- I Guatemala saknas inte lagar som ämnar främja tvåspråksutbildningen i landet. Problemet är att det mest är fina ord, medan regeringen i slutändan inte tillsätter tillräckligt med resurser för att vi skall kunna utveckla kapaciteten hos lärarna på landsbygden. Och hur skall vi kunna påverka? Vi kämpar mot en jätte, och den jätten är staten.


"Hämta ved? Nej den måste jag köpa"
I byn San José Nueva Esperanza besöker jag skolan som ingår i tvåspråksprojektet, och jag passar då på att besöka Juana Hernandez, som var en av de första mottagarna av de bränslesnåla spisar med skorsten som Udadim installerar och som IM är med och finansierar. Juana betalade en egeninsats på ca 500 kronor och fick spisen installerad 2003. Jag frågar om det har blivit någon skillnad i hennes hemmiljö sedan hon mottog spisen. Hon slår ut med händerna och ler stort:

- Oh! Innan hade alla i familjen hosta,  men det har vi inte längre. Och förr, när jag hade lagat mat, var jag helt sotig och var tvungen att tvätta mig innan jag skulle ge mig iväg någonstans. Och kastrullerna, nu när de inte står över öppen eld håller de sig fina mycket längre.

- Hur ofta måste du gå och hugga ved nu, jämfört med innan? frågar jag.

- Hugga ved? Nej det går inte längre, man har avskogat för mycket. Jag måste köpa veden.

--

Vid pennan för IM,

/ Sara Fallström, handläggare för Afrika och Centralamerika

Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se