Keshab på väg mot det nybyggda huset som fungerar som workshop och föreläsningssal för den nyinrättade jordbruksskolan för ekologisk odling. Hit kommer byinvånarna för att utveckla sin kunskap i jordbruk och ekologisk odling. Kunskaper som de sen tar med sig hem till sina egna farmar och omsätter till handling direkt. Byns önskan om att få renoverat konstbevattningsanläggningen till deras marker blev verklighet men villkoret var att de skulle minska användning av konstgödsel och giftiga bekämpningsmedel. Den ekologiska jordbrukskolan ger förslag och visar på alternativ.
Idag har ett 20 tal personer från de omgivande farmerna samlats för att lära sig mer om ekologisk odling. Här hålls föredrag eller workshops nästan varje dag som sedan omsätts i praktiken på skolans marker. Inkomsterna från de grödor som odlas på skolan går tillbaka till skolan och kan användas för att utveckla verksamheten. De växlas om att komma till skolan från de olika farmarna i byn. De dagarna de inte är här finns mycket sysslor att ta tag i på den egna farmen. Varje månad hålls dessutom två öppna workshops där alla är välkomna, även om man inte är från byn.
Hit leds vattnet från bevattningskanalen som dessutom fungerar som fiskodling. 1500 fiskyngel planterades i dammen. När fiskarna sedan säljs är det ett välkommet bidrag till skolans kassa.
Skolans marker arrenderas och uppgår idag till 7 500 kvm.
Från vänster i bild, Ratna Bhusal IMs projektkoordinator, Pahalsing Rana ordförande i bystyrelsen, Shyam Krishna Ghimire ordförande för en NGO som arbetar med organisk odling som idag är föreläsare och Keshab Bhattarai IMs platschef i Nepal.
Ratna inspekterar svampodlingen som ryms i huset där föreläsningarnas hålls, om ett par veckor är det dags att skörda.
Det är bara 17% av Nepals landareal som består av odlingsbar mark. Befolkningsökningen ökar och därmed också trycket på den odlingsbara marken. Många arbetar inom jordbruket som ofta är småskaligt och det står för en tredjedel av landets BNP.
Till vänster syns de gamla konstbevattningskanalerna. I det gamla systemet fanns mycket lekgage. I det nya systemet som syns till höger når mer än dubbelt så mycket vatten fälten trots att det ännu inte är färdigställt.
Ungefär 1 km bevattningskanal är i nuläget byggt, det återstår två kilometer. Arbetet tros vara färdigt om 4-5 år. Byns invånare bidrar med arbetet medan IM betalt för cement och armeringsjärn. Projektet har varit igång i knappt två år och IM har så långt satsat cirka 90 000 kr i projektet. Räknar man byns arbetskraft har de själva investerat två tredjedelar av den totala kostnaden för renoveringen.
Vattnet till kanalerna tas från floden som har sitt tillflöde direkt från bergen. När Bo Paulsson, IMs generalsekreterare besökte projektet drack han direkt från källan, vattnet håller hög kvalitet.
För att behålla vattnet i markerna omkring källan planterades här 6 000 träd för lite mer än ett år sedan, 200 personer var involverade i planteringen. Marken där källan finns tillhör en annan by som inte hade något emot att samarbeta med Prithibinagar.
Man blir lätt trollbunden av de stora vyerna och det vackra landskapet, speciellt när solen är på väg ner och färgar omgivningarna svagt röda.
På väg hem efter en dag på fälten.
Grönskan omger området och längs vägen har det planterats fler träd för att ge området ännu mer grönska.
Väl åter till jordbruksskolan är det dags för kvällens happening, matning av fiskarna, storslaget i solnedgångens ljus.
Solnedgången sedd från IMs kontor får mig att fundera över hur olika liv som levs på bara 15 minuters promenadavstånd från varandra.
Gonatt från Nepal.
Dick Svedenborn
--Vid pennan för IM,/ Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
.bmp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar