IM på hög höjd

Lhasa 17 januari 2011

Andra dagen i Lhasa och huvudvärken har väl nästan helt släppt och trots att det känns som om varje steg är det första efter ett rejält träningspass, så är vi pigga och alerta.

Både jag och Janusz, min resekamrat och kollega, trodde nog att vi skulle klara oss ganska bra när vi inte hade några höghöjdstecken när vi sade godnatt vid 22-tiden igår, första kvällen. Vi sågs igen klockan 10 imorse och båda såg nog ungefär lika eländiga ut. Några få timmars sömn och mycket huvudvärk och vi fick väl båda erkänna att trots träning och obscena intag av vatten under gårdagen så slog höjden oss också.

Jag har ju varit här i Tibet förr, för åtta år sedan närmare bestämt, då tillsammans med Stefan Holmström, IMs dåvarande generalsekreterare. Vad jag minns så var vi alvedonmissbrukare i fler dagar än två då så lite bättre laddad för den här resan var jag kanske ändå. Bilder från den resan kan ni se här.

Vi får se när jag vaknar imorgon hur natten blev, jag kanske är överdrivet optiminstisk just nu eftersom jag fått en varm dusch och en fyrdybbel espresso (en teori är att huvudvärken kan ha varit kaffebrist - jag klarar mig inte så länge utan överdoser av det IM-importerade salvadoranska kaffet från Finca San Jorge ).

Lhasa och hela Kinas Tibet är ju ett område där säkerheten rejält höjts sedan några år tillbaka. Facebook funkar inte, så lägg ner alla idéer om att internet skall frälsa hela världen och göra oss alla var vi än bor till nära vänner. Det går visst att begränsa och reglera. Och det finns visst vissa företag som hjälper till med det också. Inga namn, inklusive svenska namn, nämnda just idag i Lhasa.

Efter en promenerad runt Barkhorområdet där alla pilgrimmer sveper runt Tibets heligaste tempel - Jokhang. Kulturen och överlevnadsinstinkten hos dessa människor är enastående.

Alla har garvat åt mig och Janusz som åker till Tibet i januari, när det är som kallast. Well, idag fick vi belöningen när vi mötte alla pilgrimmer som flockar till staden denna tiden på året. Här är nästan inga turister - vilken man av någon anledning tycker är bra när man själv är, ja förstås, turist. Och de pilgrimmer som är här nu är de som kommer längst ifrån, från de östra landshålorna, från Kham och Amdo, de som kanske inte kommer till Lhasa mer än någon eller några gånger om året. De är uppklädda. De är glada. De är nyfikna på oss. Och många har inte sett såna knepiga typer förut.
Det är inte något kul i sig, att småbarn blir galet glada eller livrädda, eller att folk vill dra i det hår du har på händerna (något som alltid tycks förbrylla folk i bortre Asien). Nej, men det innebär att jag inte glor på dem och vill prata med dem och ta kort på dem och de vill vara ifred. Vi har ett utbyte. Jag har varit med på nästan lika många kort som jag tagit.

Och så såg vi Potalapalatset som är världens vackraste, coolaste, mest imponerande och skrämmande byggnad. Se den om ni kan.

Fler bilder hittar ni i IMs bildarkiv på Flickr, Tibet 2011 - klicka här!




Vid pennan för IM, / Erik Törner

Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/