Biståndsminister Gunilla Carlsson har länge pratat om ”gammelbistånd” som något som bör utrotas. Hon har krävt resultatredovisning. Sågat biståndsvärlden. Krävt ännu mer resultatredovisning. Hon har fokuserat på hur många länder som det svenska biståndet bör gå till - 33. Och hon har krävt än mer resultatredovisning. Nu kovänder Gunilla Carlsson. I Ekots lördagsintervju pratar Sveriges biståndsminister om människan, om hur många spisar biståndet kan dela ut, om arbetet på marken och om att vi ska sluta snacka och börja göra. Pratbistånd, säger hon.
Dialog nödvändig
Med den vändningen undrar vi hur vi på djupet ska kunna förändra strukturer och skapa hållbar utveckling utan att prata, utan att föra dialog. Hur ska kvinnan i södra Afrika få makt över sitt eget liv och tillgång till den jord hon brukar. Hur ska tonårstjejen i El Salvador kunna ta makten över sin egen kropp och sin sexualitet i ett machosamhälle om hon inte får möjlighet att prata om det och söka stöd hos andra i rätten att bestämma över sin egen kropp.
Räkna spisar
Gunilla Carlsson har alltså övergett tanken på att räkna länder. I intervjun säger biståndsministern att hon har förstått att det är mer komplicerat än så. Och nu vill hon flytta fokus. Från länder. Till människor. Och till konkreta resultat. Carlsson vill veta hur många spisar som installerats i fattiga kvinnors kök.
Biståndsministern har sedan länge drivit en resultatagenda och hävdat att det inte finns något intresse för resultat i biståndsvärlden. Vad ministern menar mer konkret har varit oklart för oss.
Nu framställer Gunilla Carlsson det som att det handlar om att räkna spisar. Är det inte precis det biståndet gjort sedan begynnelsen? I den verklighet där vi lever finns inte plats för nonchalans mot resultatredovisning. Tvärtom är det resultaten som driver oss framåt, det bygger förtroende hos våra medlemmar och givare och hos deltagarna i insatserna på fält.
Vidmakthåller orättvisor
Det som är mest uppseendeväckande är att vi inte verkar har samma syn på vilka resultat vi strävar efter. IM tror inte att det bistånd som Gunilla Carlsson vill se: 30 000 spisar utdelade – skapar förändring på lång sikt. Kortsiktigt löser det vissa problem, men för att biståndet skall vara kostnadseffektivt så vill vi bidra till långsiktiga, hållbara resultat.
I intervjun talar Gunilla Carlsson om att ”gå förbi staten” och direkt till det som går att räkna i antal. Problemet är bara att det som Gunilla Carlsson uppmuntrar till bidrar till att vidmakthålla de orättvisor som människor i utsatta situationer drabbas av. Tvärtom måste den enskilda staten hållas ansvarig för att respektera, skydda och uppfylla mänskliga rättigheter. Och medborgarna måste vara medvetna om sina rättigheter för att kunna utkräva dem. I dessa processer är dialog nödvändigt.
Välkommen!
Ministern raljerar över ’dialog’, ’plattformar’, ’genderanalyser’, ’nätverksbyggande’, ’medvetandegörande’. Hon kallar det ”lite verkstad” - men vi tycker att dialog och plattformar är nödvändiga. Historiskt sett finns det gott om felriktade biståndsinsatser där man har hoppat över dialogen. Gunilla Carlsson får gärna ta del av IMs rapporter som visar hur våra partnerorganisationer i Centralamerika genom att erbjuda kontinuerliga tillfällen till dialog för kvinnor, män, flickor och pojkar, har bidragit till att förändra pojkarnas inställning att de har rätt att ta för sig sexuellt av flickorna i byn. Dialogen har lärt flickorna att det finns något som heter kvinnors rättigheter och att de inte behöver ställa upp på oskyddad sex om de inte vill det.
Carlsson kan få träffa den flicka i El Salvador som har fått delta i en verksamhet för flickor som har utsatts för sexuella övergrepp, och som först nu, 15 år efter händelsen, känner att hon vill leva och har börjat se ljuset i tunneln. Insatsen fokuserade på dialog, både individuellt och i grupp, med de utsatta flickorna såväl som med lokala myndigheter. Förändring är möjlig när vi kan stötta civilsamhällets organisationer i utvecklingsländer att själva vara drivande i den förändring som de vill se.
Utvecklingsvilja
Det är oerhört centralt att vi visar resultat både för dem som ger pengar och dem som deltar i insatser på fält. För oss är människan alltid i centrum.
Ministern menar att det finns en ovilja mot reformer inom utvecklingssamarbetet. Vi undrar vilken verklighet hon då lever i? Genom globala lärandeprocesser har utvecklingssamarbetet radikalt ändrat inriktning med honnörsord som rättighetsbaserat arbete, biståndseffektivitet och hållbar utveckling.
I grunden handlar det om att ge dem som berörs ökat inflytande över biståndet och att ställa staten och ansvariga till svars. Nu när nya arbetssätt har börjat sätta sig så pratar Gunilla Carlsson om radikala reformer. Om biståndsförnyelse - för oss låter det som att hon vill ha gammelbistånd.
Bo Paulsson, generalsekreterare Individuell Människohjälp
Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
.bmp)
bra artikel!
SvaraRadera