De här dagarna på IM är ju så hektiska att vi knappt hinner andas, knappt tänka efter, knappt skriva blogg...
Så borde det inte vara förstås. Men med så många förfrågningar från media, allmänhet, Dalai lamas egna kontor, och hans globala följe av fans,
så är det sannerligen mycket som skall göras.
Vad bra det har gått!
Det är ett och ett halvt år sedan nu jag, Bo Paulsson, Wangchuk Gyalpo och Andreas Nilsson träffade Dalai lama i New Delhi. Då lämnade vi över inbjudan till Sverige (se bild ovan).
Jag minns hur lång tid han tog på sig att läsa det där brevet från vår ordförande, hur tyst han var, hur när han började prata sade stilla.
"Jag kom nyss tillbaka från ett besök i Taiwan. I Kina var de upprörda och kallade mig bråkmakare. Att jag bara ställer till med problem."
Paus.
"Så jag kommer gärna till Sverige och ställer till med lite bråk!", sade Hans Helighet den Fjortonde Dalai lama, fredspristagare, och brast ut i sitt karakteristiska garv.
"Självklart kommer jag!" sade han sedan. Och då var det klart, eller? Nä inte riktigt... Sedan dess har vi jobbat. Planerat, bytt dagar, planerat igen, bytt dagar igen, och volontärer, anställda, partners - alla har fått ha tålamod, alla har fått bita ihop och alla har jobbat så hårt att känslan idag, ikväll, närmast kan liknas vid någon slags tomhet.
Åtminstone sade några av de kollegor jag pratade med efter avslutat evenemang i Färs och Frosta Sparbank Arena i Lund idag ungefär så. De var trötta, och lyckliga. Publiken var lycklig. Alla log.
Precis samma effekt hade evenemangen i Stockholm under fredagen. Folk log, var glada. Vi var fokuserade och stressade, säkerhetspersonal lite förbluffade över spontaniteten och direktheten hos Dalai lama - men i övrigt var det idel leenden. Folk skrek ut i luften när de såg honom. Andra grät. Men de flesta bara log ett sånt där fånleende som man inte blir av med.
Fantastiskt.
Johan Wester skötte sig utmärkt. Och Mark Levengood igår, fredag, likaså. Både fick de lära sig att de verkligen - verkligen - inte var i fokus dessa kvällar. För Dalai lama är van vid att prata, att folk lyssnar och vill höra. Och han är grundlig i sina svar. Han förklarar, tar en anekdot, och en till. Och han är väldigt rolig. Så om hans utfrågare varit nervösa över vad de skulle säga så hann de inte säga så mycket.
Tack alla som hjälpt till så här långt. Tack alla volontärer. Tack alla givare. Kom ihåg att Dalai lama är här för att han får stöd, för att vi tillsammans gör saker för det tibetanska folket som utan pengar - utan gåvor - inte hade varit möjligt.
Själv kan jag inte pusta ut alls. Jag är nervös och aningen speedad. Imorgon bitti intervjuar jag Dalai lama. Jag kanske inte får mer än 20 minuter. Men det är mer än de flesta får och jag får liksom inte börja stamma. Eller bli sjuk inatt.
Men han är ju bara en vanlig munk så det blir nog bra.
Jag har fotat från höften kan man säga - on-the-run. Vi har haft officiella fotografer med fullständig access och dessa bilder kan vi också presentera så småningom. Men här är vår resa, IMs. Hittills.
--Vid pennan för IM, Erik Törner, erik.torner@manniskohjalp.se
/ Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se
Gilla oss på Facebook, www.facebook.com/IMsweden
Location:Lund
.bmp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar