Brukar ni anställa människor med funktionsnedsättningar?

Att gå på mässa är verkligen en speciell upplevelse. Nu är det inte vilken mässa som helst utan Nordens största hjälpmedelsmässa med det glimrande namnet Leva och Fungera. Naturligtvis är IM på plats på Svenska Mässan i Göteborg. Sorlet, ljudet, pratet, anger en energinivå som är hög redan från början. Utställarna själva, i de mer eller mindre stylade montrarna är glada över att träffas och att jobba tillsammans under några dagar. In kommer grupper av anställda från förvaltningar, kommunala och regionala och elever från olika utbildningar. Besökarna är nyfikna, granskar de olika montrarna, pratar med utställarna, provar sängar, kastanjetäcken, får massage. Stämningen är verkligen hög.

I fokus står emellertid de människor som förväntas använda detta enorma utbud av allt från rullstolar och handikappsanpassade bilar till stödstrumpor och smärtdämpande krämer. Ytterst är det de som är kunderna. Fast här kallas de brukare. Det är de som ger mässan sin speciella karaktär. Det blir en fantastisk mix av mjuka och hårda värden, av närhet och affärsmässighet av inkännande och kalkylerande. Och detta verkar fungera hur bra som helst.

Granne till Leva och Fungera mässan går Vitalis-mässan av stapeln. Det handlar om IT i vård och omsorg. Här finns inga brukare med funktionsnedsättningar och montrarna befolkas till största delen av allvarliga män i mörkgrå kostymer. Här råder en helt annan atmosfär, här härskar affärsmässigheten och kalkylerandet. Men, ljudnivån här är betydligt lägre.

Åter till Leva och Fungera. Individuell Människohjälp, är den enda biståndsorganisationen på plats. Husvärden, Svenska Mässan, bjuder IM på monterkostnaden! Ett vältrimmat IM-team (sammanlagt tio volontärer i Göteborg samt en handfull anställda utspridda över de tre dagarna) i montern säljer Fair Trade-varor och delar med sig av berättelserna. Sortimentet i montern är uteslutande varor som tillverkats av människor med funktionsnedsättningar; de jordanska etuierna i Damaskusbrokad, de indiska tovade hjärtana och så harar, tuppar och ägg i papier-maché från Kashmir i Indien. En kund lägger ett ägg in i den öppningsbara lilla hönan, Göteborgshumorn slår till och vi undrar vilket som var först …

Intresset för IM är stort, mitt uppdrag är att intressera utställarna för IM, men de kommer för egen maskin till vår monter. Jag blir kvar tillsammans med volontärerna Ann-Christine och Monica samt Tina från kontoret. Bara under de första två morgontimmarna kommer fyra kunder som är barn till eller nära släkt med människor som jobbat inom IM. Och då gäller det människor som jobbat på 50-, 60- och 70-talen. Tanken svindlar. Dessa möten är bland det bästa. Så roligt att historien kopplas ihop med framtiden på detta sätt.

Jag ger mig ut i vimlet och träffar bekanta, utställare som var med på förra mässan, den i Malmö. Det är viktigt att träffa dem igen, tacka för stöd och berätta om vad som är nytt inom IM. Och det finns så mycket att berätta, om utvecklingen hos de unga vuxna i Rumänien, om hur volontärer engagerar sig i IMs arbete och om vårt annalkande finfrämmande, Dalai lama.

Jag gör nya bekantskaper. Fastnar i Furubodas monter. Furuboda är liksom IM en ideell förening med bas i Skåne som arbetar med och för människor med funktionsnedsättningar. Ett problem är att det är svårt för människor med funktionsnedsättningar att få jobb. En av Furubodas ambassadörer undrar om IM brukar anställa människor med funktionsnedsättningar. Jag blir tyst. Nej vi är inte så bra på det. I de länderna där vi jobbar med funktionshindrade, gör vi det ibland, berättar jag. Här går jag runt och talar mig varm för vikten av ett samhälle för alla. Men, lever vi själva som vi lär? Vad bra att vi blir ifrågasatta. Vad viktigt det är att träffas, människor i olika situationer, med och utan funktionsnedsättningar, som helt enkelt önskar det som alla vill, nämligen att leva och fungera.

Vid det här laget är det sen eftermiddag. Volontärerna Magnus och Anna har tagit över i IMs monter. De har haft god tillströmning även på eftermiddagen. Sålt för 1.900 kronor. Ibland har de plockat fram esset i ärmen, bakverken från Libanon som både luktar och smakar förföriskt. Dessa har alldeles nyligen kommit från syster Mona som jobbar med IMs samarbetsorganisation, Barmhärtighetssystrarna i Baskinta, Libanon. Vi stänger butiken för dagen och vandrar ut i ett lätt duggregn.

Vid pennan för IM, Erik Edling, samordnare för externfinansiering

/ Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/