I stadsdelen Fosa, som betyder ”Graven” i San Salvador, är de ökända kriminella gängen Número 18, La Mara Salvatrucha och Maumau utbredda. Här har 16-årige Kevin Alberto Briceño Méndez vuxit upp med sina föräldrar och småsyskon.
- Hela min uppväxt har jag varit rädd för att hamna i något av de kriminella gängen. Jag ville inte bli som dem! Så jag funderade över hur jag skulle slippa undan…
Som liten var han ett av de barn i stadsdelen som fick möjlighet att gå i förskola och grundskola hos IMs partnerorganisation Anades. Barnen lär sig redan från första dagen om mänskliga rättigheter och om alla människors lika värde. Hos Anades kände han sig trygg och tyckte att deras arbete var viktigt, och ville fortsätta ha en relation till dem, även efter att han hade gått igenom alla klasserna på deras förskola och skola.
- Jag ville fortsätta leva med de värderingarna vi lärde oss, även utanför skolan. Jag ville skaffa mig en utbildning, och få ett riktigt jobb!
Kevin såg hur det gick för de kamrater i hans ålder som rekryterades till gängkriminaliteten. Han var rädd för att själv hamna där. När han försiktigt tog upp det med några vänner i skolan som också bodde i Fosa visade det sig att de var många som kände samma rädsla. Stärkt av den vetskapen kom han på idén att starta en ungdomsgrupp. Han började höra sig för, och det var inte mindre än 50 ungdomar som nappade och var med på idén!
- Vi pratar om saker vi möter i vardagen, som finns runt omkring oss varje dag. Som droger, våldet, gängen, men också om rättigheterna och värderingarna som vi lärt oss från skolan på ANADES.
Eftersom det finns många unga som egentligen inte vill rekryteras till de kriminella gängen, men upplever att de inte har något val, så har detta blivit ett återkommande ämne. De pratar om hur man kan undvika att rekryteras dit, och kunskaperna om ungas rättigheter får stå som grund i samtalen.
- Under våra samtal blev det så uppenbart att de rättigheter vi som barn och unga faktiskt har, oftast inte efterlevs i vårt land. Så vi började kontakta kommunen här i stan för att påverka dem. De är faktiskt skyldiga att se till att barns rättigheter uppfylls!
- Min moster sa alltid när jag växte upp att ”Alla i sängen eller alla på golvet!” Hon menade att vi måste dela med oss, och att ingenting är värt någonting om det inte gäller för alla. Den värderingen fick jag hemifrån. Sedan på Anades lärde jag mig om de rättigheter vi har. Därför är jag inte nöjd förrän alla barn och unga kan hävda sina rättigheter och ”alla kan sova i sängen”. Rättigheterna är ju inte värda någonting om det bara är jag som känner till dem.
-- Vid pennan för IM,
Maria Söderborg,
volontärsamordnare/informatör på IM, och reseledare för årets Medlemsresa
/ Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/
- Hela min uppväxt har jag varit rädd för att hamna i något av de kriminella gängen. Jag ville inte bli som dem! Så jag funderade över hur jag skulle slippa undan…
Kevin.
- Jag ville fortsätta leva med de värderingarna vi lärde oss, även utanför skolan. Jag ville skaffa mig en utbildning, och få ett riktigt jobb!
Kevin såg hur det gick för de kamrater i hans ålder som rekryterades till gängkriminaliteten. Han var rädd för att själv hamna där. När han försiktigt tog upp det med några vänner i skolan som också bodde i Fosa visade det sig att de var många som kände samma rädsla. Stärkt av den vetskapen kom han på idén att starta en ungdomsgrupp. Han började höra sig för, och det var inte mindre än 50 ungdomar som nappade och var med på idén!
Ungdomsgruppen startarAnades tyckte om initiativet och ställde upp genom att gruppen fick stöd av socialarbetaren Claudia Maribel Huezo. De 50 intresserade började träffas för att prata om mänskliga rättigheter i vardagen.
Kevin och Claudia planerar nästa ungdomssträff.
- Vi pratar om saker vi möter i vardagen, som finns runt omkring oss varje dag. Som droger, våldet, gängen, men också om rättigheterna och värderingarna som vi lärt oss från skolan på ANADES.
Eftersom det finns många unga som egentligen inte vill rekryteras till de kriminella gängen, men upplever att de inte har något val, så har detta blivit ett återkommande ämne. De pratar om hur man kan undvika att rekryteras dit, och kunskaperna om ungas rättigheter får stå som grund i samtalen.
I klassrummet lär sig barnen om sina rättigheter.
- Under våra samtal blev det så uppenbart att de rättigheter vi som barn och unga faktiskt har, oftast inte efterlevs i vårt land. Så vi började kontakta kommunen här i stan för att påverka dem. De är faktiskt skyldiga att se till att barns rättigheter uppfylls!
Framtiden
Kevin drömmer om att få arbeta med mänskliga rättigheter professionellt i framtiden, och förhoppningsvis också ha råd att köpa ett riktigt hus till sin familj en dag.- Min moster sa alltid när jag växte upp att ”Alla i sängen eller alla på golvet!” Hon menade att vi måste dela med oss, och att ingenting är värt någonting om det inte gäller för alla. Den värderingen fick jag hemifrån. Sedan på Anades lärde jag mig om de rättigheter vi har. Därför är jag inte nöjd förrän alla barn och unga kan hävda sina rättigheter och ”alla kan sova i sängen”. Rättigheterna är ju inte värda någonting om det bara är jag som känner till dem.
-- Vid pennan för IM,
Maria Söderborg,
volontärsamordnare/informatör på IM, och reseledare för årets Medlemsresa
/ Mer om IMs verksamhet på http://www.manniskohjalp.se/
.bmp)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar