Myggor, mys och trivsel

Svetten lackar, myggbetten kliar, nya mygg surrar i öronen och det vita brödet från frukosten är sedan länge förbränt. Vad gör jag här? Jag kryssar fram mellan meterhöga brännässlor och filosoferar över varför jag volontärar och hur jag hamnade här.

Missförstå mig inte. Jag trivs här. Och jag ska försöka förmedla varför.

Jag är inte hon som njuter av att ligga på soffan framför tv:n och äta praliner, eller åka turistbuss och följa efter en svensktalande guides skrik-röda paraply genom väl exploaterade turistmål. Nej faktum är att min soffa är för liten att ligga i och min helt kubiska lilla burk köpt av pappa när OS gick i Lillehammer knappast längre får kalla sig för TV (den har för övrigt flyttat in i garderoben och kommer bara ut när det vankas Beck-filmer på långtråkiga söndagar). När jag väljer var jag vill turista vill jag åka på upptäcktsfärd! Det behöver visserligen inte vara öde öar eller djup djungel där ingen mänsklig hand har satt sin fot, men det ska gärna vara nytt och outforskat område för mig. Därför är jag här. Och därför torkar jag glatt svetten ur ansiktet, förlikar mig med myggbetten, knaprar i mig ett kex och stämmer upp i en högljudd hellre-än-bra-version av Don’t Worry Be Happy.

Jag har fått en unik möjlighet att trampa runt i ett serbiskt naturreservat med lokala volontärer som är expert på hur de ska ta hand om sin skog och allt som lever i den. Och liv finns det! Vid varje steg jag tar prasslar det lite i en buske, en gräshoppa hoppar undan, en orm (hu!) kilar förbi i sin sedvanliga slalomstil eller en fågel sjunger vackert ”Varning: här kommer människor!”

På kvällarna är det också livat! Igår klättrade jag för första gången utomhusklättring. Det var mycket svårare än vad det såg ut när jag stod nedanför klippan – och kul! Vi har spelat basket och rundpingis, sjungit karaoke… varje ’delegation’ har presenterat sitt land med bilder, videos, mat med mera. Sverige rockade! Men vi får nog ändå erkänna oss knäcka av Serbien som igår kväll klädde upp sig i folkdräkter, bjöd på underbara hallonrullar, drog hit en hel folkmusik-kör och avslutade med att lära ut ringdanser. Toppbetyg på det!

Nu är det mindre än ett dygn kvar på lägret. 861 foton ligger i datorn enbart från mina kameror. Räknar man allas bilder kommer man upp i några tusen – plus videoklipp på när 5 tjejer målar hus och skrålar Spice Girls-hits eller när jag och en spade rockar loss till Glennmark Strömstedt & Eriksson…

Vad jag kommer minnas från de här två veckorna är att hänga med stor, skön blandning av människor, vakna upp på tok för tidigt till supersött te och vitt bröd, vandra runt i skog och sol tills ingen vardagsstress längre kunde hålla jämna steg utan ersattes av en känsla av meditation och att dagarna blandades ihop, samt hur härligt det faktiskt är att sova under stjärnorna.

Åsa Ljusenius, volontär -Vid pennan för IM,/ Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Dagbok från de serbiska uggleskogarna

Landet jag inte visste något om. Så tänkte jag om Serbien när jag sökte till Individuell Människohjälps volontärläger. Jag ville bara möta nya människor, och kanske lära mig ett och annat om miljö och naturreservat.

Nu har lägret nått halvtid. Vad har en vecka i Serbiskt naturreservat lärt mig? Att luta mig tillbaka och ta dagen som den kommer! Jag har lärt mig att få serber talar engelska, att logistik är något man löser efter hand problemen dyker upp och att lunch normalt äts vid klockan tre på eftermiddagen. Jag hade nog förväntat mig ett mer planerat och organiserat läger, men jag trivs :-) Idag skulle vi till exempel måla skyltar, men först visste ingen var färgen fanns. Efter en timme gick vi hur som helst till platsen för målandet. Där visste ingen heller var färgen fanns. Efter några telefonsamtal och två timmar till fick vi lite krattor och stålborstar. Sen någon timme, en kopp te och oräkneliga kex senare (ungefär vid svensk lunchtid) kom målarfärgen – tillsammans med på tok för små målarpenslar! Nå ja, jag stålborstade, krattade gräs, åkte skottkärra och jobbade intensivt på solbrännan så länge, så det gjorde min inte så mycket... Slutligen kom även lämpliga penslar, och vi fick faktiskt, om man summerar dagen, en hel del nytta gjord! En god serbisk lunch bestående av kryddig tomatsoppa med bönor och fläsk slank också ner.

Nu har kvällen kommit och jag gör mitt bästa för att lära mig artighetsfraser och svärord på serbiska och rumänska. Dessemellan smäller jag en och tjugoannan mygga. Jag börjar få en praktfull samling insektsbett – jag smakar visst godare än gott om man får tro dessa bevingade små fiender.

Folk här är riktigt schyssta. Jag är särskilt glad för att jag hamnat i ett helskönt gäng från Sverige. Vi kommer från lite olika bakgrunder, men har alla kommit hit med samma nyfikenhet och öppna sinne, så det är ’gött’ som göteborgarna säger… Vad det gäller serber, rumäner och bosnier så sätter språket sina begränsningar. Det känns som att hälften av volontärerna inte kan eller törs prata engelska. Tyvärr. Men med de som är mer pratsamma är det lätt att sitta och snacka allt från ugglefågelholkar till världspolitik.

Jag försöker att utan att göra någon förnärmad bli klokar på Kosovo-frågan och inträde eller inte inträde i EU. Det är jättespännande. Mina teoretiska studier under våren i internationella relationer får plötsligt substans och blir konkreta. Politik är mer är teori och perspektiv, det är känslor, förväntningar och förhoppningar också. Nåja, jag vill inte drunkna i det nu, det får nog ett eget inlägg så småningom…

Så, för att ’knyta ihop säcken’ som en av mina gamla lärare älskade att säga möter jag många nya människor och upplever en annan rytm och ett annat sätt att göra saker på. Jag har väl i ärlighetens namn inte lärt mig så jättemycket mer om Serbien och naturreservat, men det kommer nog! :-)

På återseende, och till dess: Dovidjenja!
Åsa Ljusenius, volontär, --Vid pennan för IM,/ Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

Dagarna här i Vrsac börjar med frukost (vitt bröd, marmelad o ägg), sedan är det volontärjobb fram till 15.00 då lunchen startar. Man hinner alltså bli ordentligt hungrig till lunch. Igår var jag, Åsa, en bosnisk kille o en rumänsk kille med en endast serbisk talande ranger som jobbar här för att sätta upp fågelbon. Mycket skog blev nedhuggen tidigare, och skogen är därför ganska ung och många fåglar saknar därför lämpliga boplatser. Naturen här är väldigt fin med massor liv. Jag har sett falk och massa andra fåglar, hittills tre ormar, massa konstiga insekter m.m. Igår hann jag även med en springtur med en svensk och en rumän. Den rumänska killen orkade dock inte hänga med på väg tillbaka uppför berget, så han fick lifta hem! Mellan tre och sju är man ledig, sedan blir det kvällsmat, och sedan en kort samling då vi kollar på någon naturfilm eller något annat. Ungefär så ska det fortsätta tills lägrets slut den 19 juli.

Jag har haft några riktigt trevliga dagar och träffat massa trevliga o intressanta människor, varit ute och vandrat i skogen och haft strålande sol. I fredags kväll var vi på ett mysigt ställe, "white house" här i närheten mitt i skogen. Där var en live konsert (piano och sång) under en fantastisk stjärnhimmel uppe på taket. Lördagen tillbringade vi inne i Vrsac med lite sightseeing, resaurangbesök, glass för 3 kr och bad i en stor cementpool. Idag har varit första dagen för min del då jag faktiskt kännt att jag jobbat lite mer o gjort nytta. Folk här tror inte att tjejer orkar bära eller jobba så mkt, så jag har lärt mig frasen "ja som jaka i radim naprono" vilket betyder "jag är stark o jobbar hårt"! Den behövs!

Hanna Larsson, volontär --Vid pennan för IM,/ Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se

På uppdrag i Vrsac Mountains!

IM deltar med åtta unga volontärer i miljöprojektet Young Rangers i Serbien den 5-19 juli. Jag själv och sju IM-volontärer har nu varit i Serbien i fyra dagar för att arbeta i skyddade naturområden utanför Vrsac ca 10 mil norr om Belgrad.

Young Rangers är ett kulturutbyte för europeiska ungdomar mellan 16-25 år, men det är också ett projekt finansierat av EU:s program Youth in action som syftar till att lära unga om naturvård och vikten av att bevara och underhålla naturområden med rik eller sällsynt flora och fauna. Initiativtagare till projektet är serbiska Ecological Center Habitat som tillfrågade IM om vi ville vara med i projektet p.g.a. vår erfarenhet av att arbeta med volontärer. Tillsammans med ungdomar från Serbien, Bosnien Hercegovina och Rumänien arbetar de svenska ungdomarna med att plocka skräp, måla informationstavlor, markera gränser, röja upp ängsmarker, sätta upp fågelholkar m.m.

Hittills har vi skaffat många nya bekantskaper och lärt oss om hur den lokala organisationen arbetar för att skydda hotade djurarter och sprida information om sin verksamhet!
Vi kommer blogga om våra aktiviteter och upplevelser. Följ oss här!

Josefin Daleskog--Vid pennan för IM,/ Mer om IMs verksamhet på www.manniskohjalp.se